Lena Adelsohn Liljeroth (M) är kulturminister. Mot en fond av oppositionens misstro presenterade hon i går direktiv och ledamöter för utredningen om radio och tv i allmänhetens tjänst.
Misstron grundar sig i uppfattningar om att Moderaternas egentliga syfte med utredningen är att öppna upp en större del av radio- och tv marknaderna för kommersiella aktörer. Public service mediernas uppdrag ska begränsas och krympas. Så sägs det.
Är det då som det sägs?
Kulturministern utvecklade sina utredningsdirektiv på DN Debatt i går. Texten ger utrymme för delvis olika tolkningar. Adelsohn Liljeroth betonar att public service företagens "oberoende från kommersiella aktörer" ska stärkas. Vilket på vanlig svenska kan vara synonymt med en ambition att stoppa SVT: s möjligheter att ta in privat sponsring vid dyra idrottssändningar. Vidare heter det i direktiven att programföretagen i public service inte har uppdraget att "möta varje individs samlade behov av mediekonsumtion. Uppgiften är (--) heller inte att vara störst hos alla tänkbara målgrupper". Vilket i översättning skulle kunna betyda att regeringen vill att public service gärna får vara störst i opera- och bridgeintresserade målgrupper. Men absolut inte störst i målgrupper där sådant som Melodifestivaler och VM i fotboll står högst upp på önskelistan.
Lena Adelsohn Liljeroth är samtidigt noga med att påpeka att public service "även framöver" ska erbjuda ett utbud som "är lätt att nå inom alla genrer, inklusive underhållning och sport". Vilket kan vara ett tecken på en bredare ansats än vad som sägs från kritikerna.
Regeringen vill även utreda hur en ny finansiering av public service skulle kunna se ut. Dagens tv-avgift ska betalas av alla som har en tv-apparat. Vilket hur man än vrider och vänder på saken ter sig alltmer stenålders. Det behövs inte en tv-mottagare för att ta del av public service program. Någon form av allmän avgift är därför mer rimlig. Folkpartiets kulturpolitiske talesperson Christer Nylander förespråkar (SR: s Studio Ett i går) en modell där begravningsavgiften är förebild. Avgiften dras direkt av alla skattskyldiga och sätts in på ett rundradiokonto. Riksdagen anvisar pengar till public service ur rundradiokontot. En sådan modell borde rimligen ge public service mer pengar än idag. Vilket kan betyda att regeringen tänker sig att ge programföretagen mer resurser än vad de har i dag.
Min tes är att Moderaterna är på glid mot en ny attityd i public service sammanhang. De gamla Moderaterna ville ge ICA, Willys och andra livsmedelskedjor rättigheter att kränga billigt öl och vin till folket. Det vill inte de nya Moderaterna längre. De gamla Moderaterna var angelägna om att ge de kommersiella medieföretagen rättigheter på SR: s och SVT: s bekostnad. De ville inte ens betala tv-licens till "statsteven". Nu är det ett något annat ljud i skällan. Jag säger inte att Moderaterna har svängt i frågan. I lä av de höga tjänstemän som nu ska utreda saken tror jag däremot att Moderaterna har börjat fundera på att svänga.
Det kan gå för public service på samma sätt som det gick för Systembolaget.
Vilket vore väldigt bra.