Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Ledare: En sorgfågel kommer hem

Norrköping2009-04-25 03:00
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
I bokhyllan hittar jag Lena Katarina Swanbergs tio år gamla bok om Annika Östberg, "Sorgfågel". Vid försättsbladet finner jag också en urklippt recension av boken som jag skrev här i Folkbladet 1999. Jag argumenterade för att hon tagit sitt straff många gånger om och borde få komma till Sverige. Då hade hon suttit i arton år i fängelse, det blev som bekant ytterligare tio år. Synen på Annika Östberg har verkligen förändrats under de här åren. Från den oskyldigt dömde som bara råkade vara på fel plats, till den förhärdade mördaren Att det är så att vi i media älskar att höja personer till skyarna - för att därefter med samma glöd skriva ned dem, är fallet Annika Östberg ett bra exempel på. Nu tävlar Leif GW Persson med andra skribenter om att utmåla henne som en livsfarlig trippelmördare. Oskyldig är hon ju inte, det påstår hon heller inte. Men knivdråpet på en knarklangare som hon är dömd för hävdar hon, trovärdigt, att hon tog på sig för att skydda en pojkvän. De två andra morden medger hon definitivt delaktighet i. Annika rymmer faktiskt tillsammans med den där galningen efter det första mordet. Hon försöker hjälpa honom att ladda om vapnet när han skjuter ihjäl polisen. Men det var 1981 och mycket har hänt sedan dess. Jag har svårt att se att Annika Östberg i dag skulle kunna utgöra en fara för samhället. I min recension från 1999 gör jag reflektionen att prognosen för Annika när hon greps inte var särskilt god. " En prostituerad heroinist som umgicks med våldsamma beväpnade män hade kanske inte överlevt så länge." I fängelset har hon varit med om att bli drogfri och att återknyta en kärleksfull kontakt med sin mamma. Hon har varit med om att upptäcka den sexuella kärleken tillsammans med andra sorgfåglar i fängelset. Män har hon ju inte så goda erfarenheter av. När hon som tioåring kommer till USA är det en sträng vardag som väntar tillsammans med mammans nye man, Braxton. Annikas enda riktiga kompis, en svart flicka, får inte komma över tröskeln till deras hem. Braxton driver ett besynnerligt regemente. Det finns rum man inte får gå in i, saker man inte får röra och i garderoben ska alla galgar hänga vända åt samma håll. Braxton har en stol som bara är hans o s v. Ordningsreglerna gäller även Annikas mamma. Annika rymmer och blir hippie i San Francisco. Det är sommaren 1967 och i Haight-Ashbury har hon avgjort en mycket trevligare tillvaro än hemma. Som grannar har hon Jefferson Airplane och Janis Joplin. Drogerna är till en början marijuana och LSD, men så småningom kommer heroinet in och förändrar allt. Hon prostituerar sig för att få pengar till drogen och rör sig hela tiden bland påtända män med skjutvapen. När hon är femton år blir hon med barn och föder en son, Sven. Han omkommer sexton år gammal i en bilolycka när hon sitter i fängelse. Annika Östbergs livsöde är ovanligt och tragiskt. Och jag tycker, precis som redan för tio år sedan, att hon sonat sina brott. Det är bra att hon nu fått återvända till sitt gamla hemland. Det var bara det jag ville säga.
Läs mer om
Norrköping