Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Ledare: En riskfylld fransk plan

Lyckliga är de som lever och dör i solen. Står det på en platta på stadsmuséet i La Ciotat, en liten fransk stad vid Medelhavet nära Marseille. Ett Uddevalla i Frankrike, fast från hellensk tid, med ett skeppsvarv från 1622 som kom upp i dryga 200 000-tonnare innan det gick i däck i slutet av 1980-talet.

Norrköping2008-08-06 03:00
Torsten Nilsson
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Nu är turism den dominerande näringsgrenen för de 30 000 invånarna. I den litet nergångna medeltida stadskärnan, som liknar Gamla stan i Stockholm, bor mest araber. Med fransk välfärd, behagligt klimat och underbart vackra omgivningar är La Ciotat säkert en plats där man kan leva och dö lycklig. Det ödet är inte förunnat alla människor som bor längs Medelhavets stränder. De så kallade Maghreb-länderna (Marocko, Algeriet, Tunisien och Libyen) är visserligen inte lika fattiga som länderna söder om Sahara, men de lider av ett kroniskt underskott på demokrati och mänskliga rättigheter. I Egypten har Hosni Mubarak med hjälp av amerikanska pengar styrt landet med järnhand sedan 1981. I Gaza är 1,5 miljoner människor instängda på en yta stor som en tredjedel av Ölands. Israel ockuperar Västbanken och östra Jerusalem och behandlar sin egen arabiska befolkning som andra klassens medborgare. Libanon lamslås av etniska och religiösa motsättningar, och Syrien är en stenhård parti- och familjediktatur. Balkan har långtifrån hämtat sig efter krigen, och i Turkiet försöker militären och den gamla västsinnade eliten att störta den demokratiskt valda regeringen. Frankrike känner i kraft av sitt geografiska läge och som gammal kolonialmakt i området ett särskilt ansvar för EU:s södra front. Som ordförandeland har man blåst liv i planerna på en särskild union för länderna runt Medelhavet, och i samband med toppmötet i juli hade man lyckats samla ledarna från alla länder runt Medelhavet, vänner som fiender. En diplomatisk bragd, om inte annat. Den tilltänkta Medelhavsunionen skulle bara omfatta EU-länderna vid Medelhavet, men betalas av hela EU. Det är ett skäl till att man i norra Europa ser med viss skepsis på projektet. Fransmännen har alltid varit duktiga på att sko sig på EU. Nu skulle EU också betala Frankrikes förbindelser med gamla handelspartners och finansiera president Sarkozys drömmar om ett nytt - franskt - romarrike. Om det är mänskliga rättigheter EU vill värna, borde man sopa framför egen dörr. Länder som till exempel Frankrike, Italien och Grekland välkomnar inte precis flyktingar och tar dåligt hand om redan etablerade. Som inrikesminister ville Sarkozy "spola gatorna rena med brandslangar" när invandrarungdomar från Nordafrika revolterade i Paris förorter. I Italien har Silvio Berlusconi inlett en vendetta mot romer och andra invandrare. Det är mycket som talar för ett utvidgat ekonomiskt, kulturellt och politiskt samarbete mellan EU och länderna runt Medelhavet. Men ett sådant innebär med nödvändighet att också människor får röra sig friare i området. Tanken är kanske att migranterna från Medelhavets södra och östra stränder ska lotsas vidare till norra Europa, medan varorna landar i Marseille och andra franska hamnar? Det är nog bäst om Medelhavsunionen blir ett projekt för hela EU och inte stannar vid nykoloniala drömmar.
Läs mer om
Norrköping