En prinsessa hör hemma i sagorna
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Skulle regeringen inte ge sitt samtycke och prinsen eller prinsessan likväl gifter sig är det bara att lämna slottet: " Sker det ändock, har han eller hon förverkat arvsrätt till riket för sig, barn eller efterkommande", slås det fast i lagen. Det är nu inte så att det här är en föråldrad skrivning som saknar all aktualitet i dag. Eftersom det är nationens högsta ämbete, statschefen, saken gäller måste den folkvalda regeringen ha sista ordet. Man kan ju invända att ingen ifrågasätter vem statsministern gifter sig med. Några motsvarande krav ställs heller t ex inte på vårt grannland Finlands president. Skillnaden är att de kan röstas bort i nästa val. Säg att Finlands president gifter sig med en känd våldsbrottsling och nazist, eller vad vi nu ska dra till med för att göra problemet tydligt. När presidentens make så skämt ut sig, och därmed landet, tillräckligt många gånger lär väljarna tröttna och helt enkelt välja en annan president. Problemet är alltså att vår nations högsta ämbete går i arv. Folket har genom sin valda regering den här möjligheten att stoppa en vigsel. Men en kung eller drottning som intagit tronen sitter livet ut och den förstfödde avkomman ärver sedan tronen. Oavsett lämplighet och kvalifikationer. Då inser man strax det rimliga i grundlagens konstruktion med att regeringen faktiskt måste godkänna giftermålet. Det finns annat som kronprinsessan inte får välja själv, religion t ex. Hon måste bekänna sig till den "rena evangeliska läran", säger lagen. Om Victoria plötsligt skulle deklarera att hon inte tror på gud, utan alltså är ateist, eller meddelar att hon är katolik, måste hon avgå. Daniel är säkert inte en odåga som kommer att skämma ut nationen. Tvärtom tycks han ju vara en riktig svärmorsdröm. Även om just hans blivande svärmor inte såg så lycklig ut när hon under viss tveksamhet läste ur manuset där det stod hur glad hon var över dotterns val av Daniel. Victoria blir nog en mycket bättre statschef än sin far, som aldrig verkat riktigt bekväm i sin offentliga roll. Han har ju ofta framtonat som lite blyg och tafatt. Victoria och Daniel lär däremot göra ett bra jobb. Men principiellt är det givetvis uppåt väggarna. Det är sjukt att Victoria måste fråga regeringen om hon får gifta sig. Men det är en konsekvens av det verkligt sjuka: Att landets högsta ämbete går i arv! Prinsar och prinsessor hör hemma i sagoböckerna. Det var bara det jag ville säga.