Det är därför de kostat på just denna reform enorma summor, hittills inte mindre än 300 miljarder kronor. Tanken är att genom en särskild skattesänkning bara till de som arbetar skall gapet mellan vad man har att leva på som sjuk eller arbetslös och vad man har att leva på om man har ett arbete vidgas så kraftigt att fler förmås att sluta vara sjuk eller arbetslös eller pensionär och istället söka jobb. Drivkraften förstärks ytterligare av att A-kassan och sjukersättningen sänkts. En osynlig hand skall därefter svinga ett trollspö så att arbetsgivare plötsligt skall få fler vakanser att fylla. Hur det skall gå till går inte att förstå, men några nya jobb som avdraget gett har inte någon kunnat visa upp. Tvärtom har arbetslösheten bitit sig fast på hög nivå sedan jobbskatteavdraget infördes.
Jag är mest upprörd över orättvisan att samma inkomst belastas med helt olika skatt, jag kan inte försvara att sjuka, arbetslösa och pensionärer skall betala högre skatt på samma inkomst. Snarare är det ju de som har det svårast som borde få ett handtag för att höja sin standard.
I en intervju i en mellansvensk morgontidning häromdagen luftade jag några tankar om detta. Jag skulle vilja röja undan orättvisan och åter införa lika skatt på lika inkomst. Men jag vill inte höja skatten för miljoner löntagare med vanliga jobb och vanliga inkomster. I intervjun föreslog jag istället att man skulle sänka skatten för de som inte fått del av jobbskatteavdraget och den vägen så småningom jämna ut den orättvisa skillnaden.
Reaktionerna på mitt förslag överraskade mig. Från borgerligt håll överöstes jag av beröm, man kan nästan kalla det för jubel. Och det är det jag inte fattar. Jag har ju föreslagit att själva grundbulten i deras politik för att få ner arbetslösheten skulle tas bort. Men trots det blir det jubel hos den gamla politikens främsta hejaklack.
För mig går det inte ihop. Tror de inte på sin egen politik? Tror de inte att jobbskatteavdraget behövs för jobben?
Eller var det kanske så enkelt, att jobbskatteavdraget aldrig hade med jobben att göra över huvud taget? Det kanske bara var en pratets rökridå kring de borgerligas femtioåriga krav på lägre skatt för deras egna väletablerade väljare? Någon annan förklaring som får det att gå ihop kan jag inte se. Men jag ber gärna Folkbladets läsare om hjälp att hitta en bättre förklaring.