En makalös skönmålning
Anna-Lena Sörenson (s) menar att den nya modellen för att driva vårdcentraler måste utormas så att det blir mest gynnsamt att driva vårdcentraler i de områden där ohälsan är som störst.
Foto: Landstinget
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
För det första gäller det ekonomin. 2007 slutade i ett enormt underskott för sjukvården - minus 328 miljoner kronor. Även om läget förbättrats i år pekar den senaste prognosen på ett underskott på mer än hundra miljoner kronor för vården. Dessutom har större delen av förbättringen skett genom att man skjutit till pengar snarare än sparat, och de pengarna försvinner de kommande åren. Läget när vi nu går in i en djup lågkonjunktur är allt annat än bra. Lägger man ihop det kvarvarande underskottet och behovet av nya besparingar blir det minst 300 miljoner kronor som ska sparas in på två år. I ett så allvarligt läge vägrar man att ta politiskt ansvar för hur det ska gå till. Större delen av vården får ett allmänt, blint sparbeting och förväntas göra samma sak för mindre pengar. När vi socialdemokrater krävt bättre uppföljningar och konsekvensbeskrivningar har vi fått nej. Vi menar att det är sunt förnuft att inse att det inte går att spara hundratals miljoner, och minska personalen med hundratals personer, utan att vården blir sämre. För det andra har vi sett flera försämringar i tillgänglighet, där köerna blivit längre. Vi vet exempelvis att kön till ortopedisk vård har blivit mycket längre än tidigare. Och mycket riskerar att bli sämre på grund av den dåliga ekonomin.
För det tredje finns flera misslyckanden att se tillbaka på med försöken till privatiseringar i Finspång och Motala. I Finspång var det nära att majoriteten fattade ett aktivt beslut att bryta mot lagen. I Motala havererade den första upphandlingen totalt, och när man nu gör om den har man vårdföretagen i centrum - inte patienterna och Motalaborna.
För det fjärde försöker man också ta åt sig hela äran av flera förslag som vi varit eniga om, både vad gäller vissa satsningar på sjukhusen och diskussionerna som nu förs om en vårdvalsmodell i primärvården. Det är definitivt inte två goda år vi har bakom oss, men risken är stor för att de kommande två blir än värre.