Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

En klassiker - men inte som museum

Foto: Andreas Skogh

Norrköping2009-04-11 03:00
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Stadsmuseets akuta ekonomiska kris väcker känslor. Att stänga museet helt för allmänheten vore riktigt trist. Det säger jag trots att jag en gång var med och protesterade just mot planerna på att göra museum av huset. För mig är det här en klassisk byggnad - men alltså inte i första hand som museum. För sådär åttio år sedan blev det krog under namnet Knäppingen, därför att det sägs att det funnits en viking vid namn Knäpping som bott i en borg vid Gamlebro. Men det är inte därför det här för mig är klassisk mark. Det har mer att göra med vad som händer när Hasse Wallman 1964 stannar till i Norrköping för en lunchpaus på väg till Hjo för att köpa hotell Bellevue. Han får veta att den medeltida krogen är till salu, och blir intresserad. Wallman räknar dock med att det säkert blir för dyrt. 200 000 kr, kanske. Eller snarare 300 000 kr. Han frågar ändå om priset. "Priset är satt till 28 000 kr", säger den äldre damen som visar krogen. "28 000!", utropar Wallman förbluffad. Ett utrop som gör att damen genast sänker priset till 18 000 kr. Wallman gör klar affären samma dag. Här startar han så landets första diskotek, på förslag från boxningsvärldsmästaren Ingemar Johansson som sett fenomenet i storstäder han varit i. Man dansar till skivor istället för till orkestrar! Just här för första gången på lokal i Sverige. Wallman sålde Knäppingen 1969. Men det fortsatte att vara det hetaste stället i Norrköping under en följd av år. När min generation började gå ut var det hit vi gick. Tre våningar med musik och fest. I gatuplan en bar med piano, där det ofta var jamsession på helgerna. Nere i källaren disko och på övervåningen ett band som spelade. I mitten av 1970-talet var jag med i Musikforum och det var här vi anordnade våra konserter. Lokalen hade vi gratis mot att ägaren fick intäkterna från ölförsäljningen. En win-win-deal, skulle man säga nu. Därför tyckte vi att det var sorgligt när kommunen stängde stället för att göra om det till museum. Vi försökte kämpa emot med namninsamlingar. Men det var kört. Jag har kommit över det där nu såklart, någon bra anledning att starta disko där igen ser jag inte... Det blev ju ett fint museum. Utställningen när Folkbladet fyllde 100 år 2005 var suverän, det finns oerhört mycket kunskap i det där huset. Där har jag varit med om att arrangera spännande föreläsningar med t ex förre FÖ-medarbetaren Göran Rosenberg och tidningens förste fotograf Sture Ryman, liksom debatter med Maria Abrahamsson och Yrsa Stenius. Dessutom har jag varit på flera minnesvärda privata fester i lokalerna. Entreprenörerna som nu driver restaurangen gör ofta stordåd i köket. Här har det sjudit av liv i decennier. Dörren måste också i fortsättningen vara öppen! Det var bara det jag ville säga.
Läs mer om