Strömsholmen är en pärla i Norrköpings ström. Den borde kunna användas för att berika Norrköpings stadsliv på något sätt. Så tänker jag varje gång jag strövar runt på holmen. Sådana tankar har också sysselsatt stadens politiker i flera decennier. Förslag om än den ena, än den andra verksamheten har väckts, antagits, prövats mot verkligheten och förkastats. Därför är Strömsholmen nu en tämligen förfallen och bortglömd del av Norrköping.
I måndags kväll beslutade en stor majoritet av Norrköpings fullmäktigepolitiker att göra ännu ett försök att bebygga Strömsholmen. Moderaternas motion om utveckling av holmen lockade i stort sett alla politiker utom vänsterpartisterna att trycka på ja-knappen i voteringen. Det förra stadsbyggnadsrådet Eva Andersson (S) valde att lägga ner sin röst i omröstningen. Vilket är begripligt. Hon har slitit med frågan om Strömsholmens framtid tidigare. Vare sig hon röstat ja eller nej så hade det kunnat övertolkas. En nedlagd röst signalerar däremot tydligt att hon ställer sig neutral till de nya förslagen.
Tidigare initiativ att få till något på Strömsholmen har fallit på att ingen entreprenör eller byggare har visat något större intresse för att engagera sig. Riskerna har bedömts vara för stora. Möjligheterna till lönsamhet har betraktats som för små.
Möjligen finns det en chans att det kan bli annorlunda nu. I moderaternas motion öppnas för möjligheter att bygga lägenheter ovanpå de kommersiella lokaler - krogar, caféer mm - som planeras. Bostäder på Strömsholmen lär bli attraktiva och bör kunna generera långsiktiga inkomster till entreprenören.
Kommunens inledda brobygge till Strömsholmen torde också öka intresset hos hugade byggare. Och öka ivern hos Norrköpings kommun. Inte bygger man väl värsta bron bara för att ge enstaka joggare och hundrastare möjligheten att gå in till holmen på en annan bro än den man lämnar holmen på?