Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
I eftermiddag svensk tid svärs Barack Obama in som USA:s fyrtiofjärde president. Alla som har tid och möjlighet uppmanas att lyssna på hans installationstal. Efter hans formidabla segertal - Yes we can - i Chicago är förväntningarna enormt stora. Ord är viktiga i politiken. Men även ord med aldrig så stora vingar faller snabbt mot markens glömska. Obama träder in i sitt ämbete med en gigantisk finanskris, växande arbetslöshet, två oavslutade krig och en ständigt akut Mellanösternkris på "att-göra-listan". Under den fyrtiotredje presidentens regeringstid har anti-amerikanismen nått bedrövligt höga höjder runt om i världen. George W. Bush har fått det politiskt ryggmärgsinspirerade och allestädes närvarande USA-hatet att gå i spinn. Med Barack Obama vid rodret kommer - i vart fall inledningsvis - de värsta övertonerna och överdrifterna i kritiken att tystna. USA har chans att återhämta sitt rykte. Det ser jag fram emot. USA är ingen ängel i världspolitiken. Långt därifrån. Stormakter har alltid sin egen agenda. Som världens enda demokratiska stormakt faller dock ett särskilt ansvar på USA. Utan att förfalla till alltför naivt romantiserande så tror jag att Barack Obama tänker göra allt vad han kan för att USA ska bli bättre på att axla detta särskilda ansvar.
