Emma Green Tregaro gjorde sensation i VM i friidrott i Moskva. Insatsen i höjdhoppstävlingen var habil; även om hon inte lyckades hoppa ända upp på prispallen. Green Tregaro vann däremot guldmedalj i grenarna civilkurage och civil olydnad.
Hennes regnbågsfärgade och skickligt medielanserade naglar slog ner som en smärre bomb i idrottsvärlden. Blixtsnabbt lades hennes stillsamma protest mot Rysslands auktoritära lagar mot homosexualitet ut på de flesta mediesajter i den fria världen.
Emma Green Tregaro visste att naglarna skulle ställa till problem för det svenska friidrottsförbundet. De problemen vägde dock lätt för henne när möjligheten att göra en insats för de mänskliga rättigheterna låg i den andra vågskålen.
Enligt Internationella Friidrottsförbundets regelverk är det inte tillåtet för de aktiva att ägna sig åt politiska aktioner när de tävlar på mästerskap som förbundet arrangerar. Green Tregaro bröt med öppna ögon mot dessa regler.
Sveriges friidrottsförbund var tvunget att agera på något sätt. Friidrottens ledarskap fick ägna sig åt spagatliknande balansakter när de var nödgade att å ena sidan visa respekt för det internationella regelverket och å andra sidan visa respekt för värderingar som är närmast självklara i Sverige.
Jag tycker att Friidrottsförbundet lyckades tämligen väl med sin svåra uppgift.
Emma Green Tregaro visade också mognad och insikt när höjdhoppskvalets regnbågsfärgade naglar ersattes med kärleksröda naglar i finalen. Hon hade fått sitt ärende framfört med besked. En upprepning i finalen kunde rentav ha slagit tillbaka mot henne själv och mot den angelägna sak hon företrädde.
Internationella Friidrottsförbundets regler mot politiska aktioner har sakliga och begripliga grunder. Att Emma Green Tregaros civila olydnad manifesterade värderingar som de flesta av oss delar och uppskattar är en sak för sig.
Tänk tanken att någon friidrottsatlet istället fått för sig att använda den medieupplysta scenen i Moskva för rasistiska, nazistiska eller terrorförhärligande kampanjer; hur hade det låtit i den svenska tyckarkåren då tro?
Vi hade knappast fått höra några krav på friidrottsledares avgång för att de inte omedelbart struntade i de internationella reglerna och gav sitt stöd åt idrottsaktivisterna. Det är i vart fall vad jag på goda grunder tror...
Friidrottens regler är till för att stå emot tyckande och politiskt kampanjande av alla tänkbara slag. Reglerna är en förutsättning för det globala utbytet och umgänget som är den internationella idrottens fundament. De nationella förbunden har att stå upp för de regelverk som finns.
Samtidigt är det naturligtvis fritt fram för idrottare och alla andra människor att vara ohörsamma mot regler och lagar som de ogillar och inte respekterar. Priset för civil olydnad betalas av den som står för olydnaden.
Just därför är det lika rimligt att Green Tregaro får lite skäll av förbundscheferna för sitt regelbrott som vad det är önskvärt att hon ges en guldmedalj för sin insats för mänskliga rättigheter.