Egendomligt sätt att hålla i pengarna
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Jaha - så det var av långsiktiga skäl, som (s) & co raserade den östgötska ortopedkirurgin och stympade akutverksamheten vid sjukhuset i Sveriges sjunde största stad! Anna-Lena Sörenson uttalade i medierna, att det var bra, att sjukvården inte längre styrdes av läkarna utan utifrån patienternas behov. Resultatet blev, att hälften av Norrköpings ortopedkirurger flyttade till andra landsting. Verksamheten i Norrköping byggs nu mödosamt upp igen - och hur många miljoner, som kastats bort på grund av (s) tidigare vettlösa beslut, är nog svårt att beräkna. Helt klart är, att om alla ortopedkirurger funnits kvar i Östergötland, skulle notan för utomlänsvård ha varit många miljoner mindre - men det nämner inte Sörenson med en stavelse. Ett egendomligt sätt att hålla i pengarna är narkosjourerna i Motala - ett system, som skapades under (s) tid vid makten, och som årligen slänger ca 5 miljoner av skattebetalarnas pengar i sjön. Samtidigt har Universitetssjukhuset i Linköping stora svårigheter att leverera högspecialiserad vård till alla patienter i regionen. Långsiktigt? Vård av utomlänspatienter genererar inkomster för Östergötland - men utebliven sådan ger inga inkomster. Ett grundläggande tankefel, som verkar finnas hos alla politiker, oavsett partifärg, är, att man inte inser, att dagens krav och resurser inte hanteras särskilt bra med en organisation, som har sina rötter decennier bakåt i tiden. Dagens ambulanssjukvård ger ett omhändertagande på hämtplats, som man knappast kunde fantisera om för ett kvartssekel sedan. En logisk konsekvens av detta är, att kvalificerad akutsjukvård idag kan koncentreras till färre sjukhus. Annorlunda uttryckt skulle resurser kunna minskas på en del ställen och ökas på andra för att ge fler patienter bättre vård. Detta har tyvärr inte fått något genomslag hos våra folkvalda, som i stället fäster överdrivet stor vikt vid att bevara arbetstillfällen, som skapats för en vård, vars grundförutsättningar inte längre existerar. Resultatet känner vi; å ena sidan sjukhus, där personalen går på knäna, och ingrepp inte kan utföras på grund av resursbrist, å andra sidan vårdinrättningar, där man strävar efter att bevara arbetstillfällen! Att patienterna inte får optimal vård per skattekrona blir mot denna bakgrund en självklarhet. Det galopperande underskottet länder inte nuvarande majoritet till heder, och man lär inom kort tvingas till kännbara åtgärder för att förhoppningsvis få styr på skutan igen. Detta innebär dock inte, att den tidigare majoriteten går fri från kritik. Tvärtom orsakades åtskilliga av dagens bekymmer av beslut, tagna av Sörenson & co. Att de inte låtsas om det, skämmer dem.