Louise Malmström är riksdagsledamot för S i Östergötland. I dag skriver hon ett inlägg i Folkbladets Sommardebatt om arbetslöshet.
"Sverige sämst på att ge unga jobb". Inget arbetareparti kan acceptera den rubrik vi kunde läsa för en tid sedan. Arbetslöshet är ett gissel för alla som drabbas och en misshushållning med landets resurser. Det håller de flesta med om. Men hur man kommer tillrätta med problemet?
På samhällsproblem som arbetslöshet finns inte en (1) lösning. Därför är den socialdemokratiska verktygslådan full.
Några förslag är välkända, som fler platser inom vuxenutbildning, yrkeshögskola och högskola som ger arbetsmarknaden den kompetens man skriker efter i stället för att vart femte rekryteringsförsök misslyckas som i dag. Som förbättringar för företag genom till exempel slopad andra sjuklönevecka och nyföretagargaranti.
Mindre omtalat är kanske det mest avgörande för att de nya jobben ska växa fram - att efterfrågan på arbetskraft ökar. Om det blir billigare att anställa ungdomar anställs fler ungdomar. Men det ökar inte efterfrågan totalt, de slår ut andra grupper på arbetsmarknaden i stället. Och det är inte roligare att vara arbetslös för att man fyllt 25, 40 eller 55.
För att börja attackera arbetslösheten i stället för de arbetslösa krävs en betydligt aktivare investerings-, innovations- och näringspolitik. Det handlar om att satsa på infrastruktur och bostadsbyggande, att öka forskningsambitionerna och stärka den näringspolitiska samverkan mellan forskare och arbetsmarknadens parter.
Men det handlar också om att skapa en strategi för svensk export. Sverige har en liten hemmamarknad och våra kunskapsintensiva företag har outnyttjade möjligheter att konkurrera med varor och tjänster. Då krävs det att vi blir mer tillgängliga för omvärlden. Goda kommunikationer, rådgivning för företag som vill exportera, förbättrade villkor för utländska studenter här och svenska studenter som vill ut i världen skulle kunna vara några delar i en sådan strategi.
Vi har snart sju förlorade år bakom oss. År då regeringen i varje tufft budgetläge valt att subventionera sådant som pommes frites på krogen, läxläsning åt vissa barn och poolbyggen vid sommarhus på Mallorca.
Självklart leder det till att fler äter pommes frites och att de som har råd betalar någon för att läsa läxor med barnen. Men till vilket pris, vilka andra branscher trängs undan och hur rättvist och framtidsinriktat är det?
Nu är det dags att investera i sådant som bygger vårt land starkt. I kompetens, forskning, innovationer och en vass exportstrategi. Det är bara så vi kan nå det ambitiösa målet att Sverige ska ha EU:s lägsta arbetslöshet 2020.