Det finns klockor som påminner glömska personer när det är dags att ta sin medicin, och det är säkert jättebra, liksom en nyckelbricka, som talar om ifall man har glömt stänga spiseln, stänga balkongdörren eller något annat när man går hemifrån.
Det går att installera kameror så att anhöriga kan kolla hur gamla mor har det. Då behöver dom förstås inte ödsla tid på att hälsa på gumman så ofta, tack och lov.
Dagens stressade medelåldringar måste ju hinna så mycket och då är det förstås besvärligt med någon som kanske ramlar och inte tar sej upp igen. Hm, säjer vi, inget att se fram emot!
Det går också att sätta GPS på gamlingen så man kan hitta gubben om han skulle vara på rymmen. Det är säkert bra om det ska fortsätta med så kalla vintrar som de senaste. Jaja, det sparar förstås personal och det måtte vara väldigt angeläget om vi ska ha råd att ge dom arbetsföra mer pengar. Man har ju börjat ses som tärande och besvärande när man nått den åldern att inte alla hästarna är hemma.
Ibland känns det som om det är tekniken, som har tagit över kommandot. "Stäng inte av datorn, den stänger av sig själv" står det på skärmen, med bestämda bokstäver och då håller man förstås fingrarna i styr.
I en nyrenoverad affär har de en ny sorts maskin för att panta flaskor. Råkar man skjuta in flaskan för fort kommer den tillbaka med ett strängt påpekande på displayen; "Kasta inte in flaskan". Ursäkta då! Det är inte utan att man känner sej lite hunsad ibland.
Men om all denna fantastiska teknik pajar en vacker dag, vad händer då? Kommer gamlingar att springa vind för våg, utan att ha tagit sin medicin och utan att ha stängt spiseln? Kommer dom alls ut genom dörren eller har det nya låset gått i baklås?
Tänk om datorn och telefonen är ur funktion så vi inte kan meddela oss med omvärlden! Och tänk om kollektivtrafiken inte går att utnyttja för att betalningssystemet är ur funktion! Javisst ja, det är det ju så ofta så det är väl ingen som bryr sej.
Eller kanske det blir som när det har varit snökaos.
Alla människor promenerar och pratar med varandra. Brådskan blir plötsligt inte så viktig för det finns något att skylla på. Kanske skulle vi behöva något litet avbrott då och då för att inse att det viktigaste är att vi bryr oss om varandra. Tekniken kan vara en god tjänare men en dålig herre.