Maria Wetterstrand (MP) hade denna augustimåndag mycket väl kunnat vara statsråd i en regering ledd av Mona Sahlin. Nu blev det inte så. Wetterstrand satsade sina språkrörskort på en koalition med S och V. Det var en felsatsning. Miljöpartiet tappade tiotusentals väljare under valrörelsen. Därför är Maria Wetterstrand från och med denna måndag en "fri grön debattör". I en intervju med Eskilstunakuriren i lördags meddelade hon att hon lämnar riksdagen och den aktiva politiken.
Ledare
Samtidigt, i tidningen Dagens Nyheter, berättade Mikaela Valtersson att även hon lämnar sina politiska uppdrag för Miljöpartiet. Valtersson ställde upp som kandidat i valet av nytt kvinnligt språkrör tidigare i år. Hon förlorade mot Åsa Romson. Att Mikaela Valtersson i det läget väljer att göra något annat är inte så märkligt. Ingen blir yngre. Vill Valtersson etablera sig som något annat än "hon som inte blev språkrör" så är det lika bra att sätta fart. I sin artikel i DN tecknade Mikaela Valtersson något av ett politiskt testamente. Hon uppmanade sitt parti att framöver hålla dörrarna öppna mot både Socialdemokrater och Moderater. Det gör hon givetvis rätt i. När de borgerliga partierna bildade sin allians 2004 så var det ett hårt slag för Socialdemokratin. S har under sin långa maktperiod oftast regerat i minoritetsställning. De borgerliga partierna har varit inbördes splittrade. S har från tid till annan kunnat förhandla fram uppgörelser och/eller samarbetat nära med bl a Centerpartiet och Folkpartiet. Den borgerliga alliansen stängde dessa broar till mitten. Socialdemokraterna pressades vänsterut i sina samarbetssträvanden. Alliansen har även ställt till det för Miljöpartiet. MP: s grundval är att hålla sig så fri som möjligt från riksdagens blockbildningar. Den borgerliga alliansen har dock minskat Miljöpartiets handlingsutrymme. Steg för steg har MP pressats allt närmare S. Hade det stannat där så kunde det mesta ha varit frid och fröjd. Men i den blockbyggarlogik som alliansen skapat så fann sig MP snart vara partner även med Vänsterpartiet. Det gick som bekant som det gick. Miljöpartiets nyvalda språkrör Gustav Fridolin intog under helgen en positiv attityd till Valterssons resonemang i DN. Han underströk att MP aldrig kommer att bli ett " femte alliansparti". Skall det bli något samarbete med Moderaterna så är det i så fall i en helt ny konstellation efter nästa val. Det är ett bra besked också för Socialdemokraterna. Ett miljöparti som formar ett nytt grönt mittenrike är en attraktiv och välgörande partner för ett S-parti som vill komma igen som regeringsparti efter valet 2014. Till skillnad mot Moderaterna som sitter inlåsta i sin minoritetsallians är Socialdemokraterna fria att uppvakta MP utan att behöva ta hänsyn till något annat än sina egna intressen.
I sitt nya liv som fri och grön debattör kommer säkert Maria Wetterstrand att göra vad hon kan för att hjälpa sossar och miljöpartister att finna varandra inför 2014. Något säger mig att Mikaela Valtersson på motsvarande sätt kommer att försöka öppna dörrar mellan M och MP.
För Centern, Vänstern och KD öppnar sig däremot alltmer hotande falluckor.