President Obama fick mycket beröm för sitt sätt att hantera orkanen Sandys härjningar i östra USA. Även republikanska guvernörer prisade hans snabba mobilisering av federala resurser, och åtta av tio väljare tycker att han gjort ett bra eller rentav utmärkt jobb i samband med ?monsterstormen?. Det kan mycket väl komma att avgöra den annars så jämna presidentvalstriden, eftersom just Obamas ledarskap ifrågasatts under valkampanjen.
Världen enligt Torsten
Även den federala katastrofmyndigheten, FEMA, fick gott betyg den här gången. Den ville den republikanske kandidaten Mitt Romney avveckla härom året, som ett led i sin kampanj för ?small government?. Det har tvingat Romney att än en gång vända sin slitna kappa. När stormen ryter är samhället bra att ha även för riskkapitalister.
Presidentens lama insats i första valdebatten för en månad sedan gav Romney en chans att rycka åt sig initiativet, och han har fram till de senaste dagarna haft ett knappt övertag i de nationella mätningarna, medan Obama legat bäst till i den handfull delstater där det står och väger och där valet i praktiken kommer att avgöras. Det har lett till spekulationer om att USA än en gång skulle få ett valresultat där den ena kandidaten (Romney) skulle få flest röster i hela USA, medan den andra kandidaten (Obama) skulle vinna flest elektorer och därmed bli vald till president.
Nu säger nationella valsiffror inte särskilt mycket om det folkliga stödet för en kandidat. Flertalet stater - däribland de folkrikaste - anses vara säkra fästen för endera kandidaten, och där lönar det sig inte att kampanja. Mobiliseringen där blir därefter. Det behöver inte heller innebära någon större hämsko på en president att inte få flest röster. Det hindrade i alla fall inte Bush från att starta två krig under sin första valperiod, fast han fick en halv miljon röster mindre än Al Gore.
Nu behöver det här scenariot inte bli verklighet eftersom Obama under de sista dagarna verkar ha gått om Romney även nationellt. Om inte alla mätningar slår fel, kommer Obama både att få de 270 elektorsröster som krävs för att bli omvald som president, och att kunna luta sig mot en majoritet av rösterna i USA. Det är i så fall en välförtjänt seger för Obama, och ett resultat som är bra för USA och världen.
Obama har redan genom sjukvårdsreformen skrivit in sig som en av de stora reformpresidenterna i USA, vid sidan av Franklin D. Roosevelt, John Kennedy och Lyndon B. Johnson. Obama har tagit USA ur den värsta ekonomiska krisen sedan 30-talet, tillväxten är stabil om än inte snabb, jobben blir fler för varje månad, och arbetslösheten ligger två procentenheter lägre än när han tillträdde. Obama har dessutom avvecklat kriget i Irak och förbättrat USA:s skamfilade anseende i världen. Vad kan amerikanerna mer begära?
Obama kunde ha uträttat ännu mer om inte kongressens representanthus under de senaste åren kontrollerats av en republikansk majoritet som drivit allt längre åt höger och som avvisat allt samarbete med presidenten. Dess bättre ser demokraterna ut att behålla majoriteten i senaten, och även pressa tillbaka republikanerna i representanthuset något.
En seger för Obama är en seger för ett progressivt, pluralistiskt och rättvist USA över en inskränkt, i det närmaste helvit och alltmer rasistiskt anstucken höger som vill vrida klockan tillbaka. Mitt Romneys vingliga uppträdande under valkampanjen visar att han saknar de politiska och personliga egenskaper som krävs för att leda USA i 2010-talets värld.