JAG ÄR INGEN avgångskrävartyp. Jag har insikt om att det finns inslag i bevakningen av Håkan Juholts handel och vandel som har farit i väg i mediedrevets riktning. Jag känner något som liknar avsky inför vad somliga vräker ur sig om Juholt på nätet. Jag anser att Håkan Juholt är en kraftfull resultatpolitiker med en behaglig självdistans, kulturell bildning och ett gott humör.
Likafullt tror jag att det kommer att bli mycket svårt för Håkan Juholt att vara kvar som partiledare. I går eftermiddag förvandlades hans situation från kritiskt stabil till politiskt livshotande. Hans tidigare försvarslinje "jag har inte känt till regelverket på det sätt som jag borde" föll sönder och samman när det visade sig att han faktiskt hade blivit informerad om att han kvitterat ut för höga bostadsbidrag. Juholts assistent Peter Cervin är en erkänt noggrann och ärlig politisk tjänsteman. En chef på riksdagsförvaltningen vände sig i somras till Cervin för att informera om att hans chef Juholt lämnat felaktiga uppgifter om sin bostadssituation. Vilket Peter Cervin i sin tur berättade för Juholt i augusti. Ändå ansökte Juholt om ännu ett för högt bostadsbidrag så sent som den 13 september i år.
Vid sidan om misstankar om slarv/ekonomiska oegentligheter finns det nu också skäl att tro att Juholt inte varit helt sanningsenlig i sina tidigare förklaringar. Kombinationen av möjliga osanningar och möjligt egenberikande bidragsfusk är en häftigt avgångsalstrande mix.
Jag är ledsen.
Men jag tror inte att det håller.