Det har alltid lönat sig att arbeta
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Sedan kom alliansregeringen med sitt jobbavdrag. Nu ska den enskilde medborgaren ytterligare plågas genom att jobbskatteavdraget på idag ca 900 kr för en månadsinkomst på 15 000 kr och på 1350 kr vid inkomstnivån 25 000 kr också bortfaller för den inte arbetar. Det är ju ingen tvekan om att bortfallet av jobbavdraget för dem som går från lön till ersättning för sjukdom, arbetslöshet eller ålderspensionssystemen känner detta som en bestraffning för att man undandrar sig sin arbetsplikt. Så är det ju de facto, oberoende av vilka krystade bortförklaringar som dagens allianspolitiker försöker förvilla oss med och kanske till och med tror att vi går på. Ytterligare ställer jag mig tveksam till att den med lönenivå 50 000 kr/mån och mer som ofrivilligt blir av med sitt jobb kommer att anstränga sig speciellt extra för att få ett nytt sådant beroende på det bortfall på 1258 kr/mån som han/hon drabbas av utöver övriga bortfall. Men jag kan ju ha fel och kanske finns det någon solklar förklaring (icke krystad sådan), som jag missat. Ej heller tror jag att de som befinner sig i det stora utanförskap som den tidigare maktkoalitionen nästan avsiktligt sägs ha skapat känner sig mindre utanför genom att få sin standard ytterligare sänkt i förhållande till dem som är lyckliga nog att ha ett lönearbete. Att vilja komma tillrätta med utanförskapet är ju inget som alliansen är ensamt om, utan det är ju något som den tidigare maktkonstellationen också skulle ha gett sig i kast med eller rättare fortsatt med om man inte hade förlorat riksdagsvalet 2006. Och inte tror jag medborgarna upplever att alliansen därvidlag har kommit med några Columbi ägg heller, utan snarare tvärtom. På vilket sätt kan annars opinionssiffrorna tolkas? Och de antal jobb man skapat inom den från början nästan helsvarta marknaden för hushållsnära tjänster genom att göra en del av dem vita är väl bra, men det är väl knappast det som menas med framtidens jobb. Man ställer sig därtill osökt frågan om det kostar eller ger samhället något av ekonomisk art, men onekligen får det ett antal personer att rent statistiskt förflyttas från utanförskap till yrkesverksamma.