I debattartikeln härintill pläderar Vänsterpartisterna Siv Holma och Jonas Sjöstedt för större anslag till järnvägens underhåll. Man behöver inte vara professor i politik för att inse att de troligtvis kommer att bli bönhörda. Beslut om mer pengar till framtida underhåll är dock en klen tröst för passagerare som behöver resa nu.
Den dominerande järnvägsoperatören Statens Järnvägar har till råga på allt stora problem med sina lok och vagnar. X2000-tågen var moderna för mycket länge sedan. Nu är flera av tågen utslitna och tröttkörda. Vana resenärer möter snart sagt på varje avgång problem med dörrar som inte går att öppna, toaletter som inte fungerar, trasiga säten, personalbrist och brister i serveringen på tågen. Tekniska problem orsakar förseningar, inställda avgångar och dramatiska evakueringar av passagerare.
Regeringen har ett dubbelt ansvar. SJ är ett statligt bolag. Som ägare har staten ansvar för att SJ har bästa möjliga styrelse. Styrelsens främsta uppgift är att tillsätta bästa tänkbara vd. Som bolagets problembild ser ut är det rättmätigt att ställa sig frågan om regeringen har tagit sitt fulla ägaransvar för SJ. Ulf Adelsohn är en klok och trevlig person. Men är han också rätt som styrelseordförande i ett tekniktungt och konkurrensutsatt företag?
Trafikverket är ett statligt verk. Verket består i huvudsak av de sammanslagna myndigheterna Banverket och Vägverket. Enligt flera trovärdiga källor var Vägverket ett under av effektivitet i jämförelse med Banverket. På lång sikt finns det skäl att anta att Trafikverket kan leverera ett bättre underhåll av räls och ledningar än vad Banverket mäktade med. På kort sikt krävs det dock mer än så.
?? Vore jag i Reinfeldts kläder skulle jag frukta ännu en vinter med järnvägskaos betydligt mer än vad jag oroar mig för oppositionen i riksdagen.