Socialdemokraterna upplever en erbarmlig höst. Partiet genomlider just nu ett skov där allt som ledningen rör vid tycks gå fel. Listan på fel är lång; jag ska inte trötta läsarna med den. Jag nöjer mig med den ekonomiska talespersonen Tommy Waidelichs uttalande tidigare i veckan. Finansminister Anders Borg utsågs av Financial Times till Europas bästa finansminister 2011. Sådant svider förstås i oppositionens ögon. Att öppet gräma sig över andras framgångar är dock alltid fel. En gratulation till Borg mixad med t ex en ambition om att efter nästa val själv kunna få pris som mest rättvisa finansminister; det hade gjort också Waidelich till en vinnare. Nu blev det som bekant inte så. Det blev i stället helt fel. Den Socialdemokratiska politikens innehåll är inte så mycket att orda om för tillfället. Det är felen som är problemet.
Världen vimlar av människor och rörelser med i många fall goda politiska idéer och förslag på hur det ena och andra i tillvaron skulle kunna bli bättre och finare. Men idéer och förslag är inte så mycket värda i den praktiska politiken. De blir värdefulla först då någon hugger tag i dem, genomarbetar dem, räknar på dem och lanserar idéerna som genomtänkt och praktiskt genomförbar politik. Inom ett parti som aspirerar på regeringsinnehav och som dessutom har regerat Sverige i 70 år finns det självklart en hel del bra politik på lager. Men det spelar ingen roll. Får inte S stopp på produktionen av fel så blir det dag för dag färre människor som tror på att S kan göra ansvarsfull verklighet av sina politiska förslag. Vilket veckans skörd av opinionsmätningar visar med all önskvärd tydlighet.
Veronica Palm är en framträdande riksdagsledamot för (S). I går hävdade hos i en intervju med dn.se att det är en "liten klick" av partimedlemmar som anonymt och med "hård ton" angriper partiledaren Håkan Juholt. Jag blundar inte för att det kanske till dels kan förhålla sig på det sätt som Palm beskriver. Partiledare har alltid motståndare. Det är inget konstigt med det. Därför blir det tyvärr helt fel när hon går till attack mot dessa "anonyma klickar". Bilden av ett parti utan ordning och utan sammanhållning förstärks.
Christer Isacsson är författare och Socialdemokrat med ett förflutet i regeringsnära kretsar. Häromdagen författade han en artikel i Svenska Dagbladet där han drev linjen att S måste skaffa sig några stora politiska projekt för att kunna komma med i matchen igen. Isacsson menar säkert väl. Men "stora politiska projekt" är inget som S bör fundera alltför mycket på för stunden. Personligen är jag djupt tveksam till vurmen för stora politiska projekt. Det drar tankarna bakåt till svunna tider då de ekonomiska och politiska villkoren var helt annorlunda än idag. Isacsson tar genomförandet av Grundskolan som ett exempel på gediget projekt som S nu borde repetera på nya områden. Inget fel på Grundskolan förstås. Det var bra gjort. Men det är gjort.
Även om det skulle finnas angelägna och stora politiska projekt som borde genomföras så bör Socialdemokraterna inte springa ut på gator och torg och basunera ut sina idéer om ett annat Sverige. A och O för partiet är att ägna all kraft åt att komma ur skovet av fel. Se till att partiet fungerar, att utredare och staber är på plats och att partiledningen återigen kan framträda med auktoritet och kunskap.