Jag skriver denna krönika på ett hotellrum i Moskva, där jag försöker smälta några intensiva dagars intryck. Detta är ju en stad och ett land med oerhörda förändringar, under senare år i huvudsak till det bättre men också med allvarliga och tydliga besvikelser och bakslag.
Ett stort samtalsämne här är innebörden i ett konstigt uttalande president Putin gjorde i veckan. Inför en grupp åhörare gjorde han ett ilsket utfall mot sin egen regering och beskrev den som ineffektiv och utan handlingskraft. Han sa klart ut att han lutade åt att den kommer att få avgå. Det var inte helt tydligt om det var hela regeringen eller de tyngsta ministrarna han syftade på men signalen gick fram: Jag har varnat er, blir det bekymmer framöver är det inte jag utan ni som får skulden!
För den som tror som jag, att Putin bestämmer allt själv, och det tror ju alla, blir det lite underligt. Fältet blir fritt för tolkningar. Det är som den favoritsysselsättning som förr kallades kremlologi.
Ingen förstår riktigt vad detta betyder men alla har en gissning. Några tror att presidenten har tröttnat på sin lojale skyddsling premiärministern Medvedev. Andra tror att det var en tillfällig impuls utan plan eller avsikt.
Jag undrar om inte en annan tolkning är rimligare. Rysslands ekonomi är helt beroende av råvaror. Många års prat om diversifiering har inte lett någon vart, det är fortfarande olja, gas och metaller som hela ekonomin, statsbudgeten och därmed stödet för Putin bygger på.
Krisen i Västeuropa och inbromsningen i Kina har lett till prisfall på alla råvaror, och det kan ju komma att bli värre. Guldpriset har redan fallit snabbare än någonsin, och det kan ses som ett tecken.
Det kan bli så att Ryssland får möta sämre tider framöver, med stigande arbetslöshet och reformstopp. Eftersom många har gett Putin äran av det välstånd som höga råvarupriser gett de flesta ryssar det senaste decenniet finns ju en risk att de tror att det är han som tappat greppet om allt plötsligt blir sämre. I så fall kan det kanske vara bra att ha varit ute tidigt och krävt att någon annan skall pekas ut som ansvarig. Då finns ju någon att skylla på om det går illa.
Det är inget helt okänt trick bland politiker att hitta andra att skylla på när det inte blir som man vill. För min egen del kan jag naturligtvis inte komma på något enda exempel, men andra svenska politiker gör ofta som Putin. Annie Lööf till exempel , hon skyller också på sina underställda som inte kan försvara sig.
Och självaste Anders Borg, som redan nu börjar skylla nästa års, valårets, höga arbetslöshet på grekerna, eller på ungdomarna, trots att han själv inte orkar lägga ett enda eget förslag i vårbudgeten.
Ryssland kanske inte är så exotiskt trots allt.