Labours ledare Gordon Brown satsar stenhårt på temat Ni-vet-vad-ni-har. De konservativa Tories och Liberaldemokraterna manar till förändring.
Storbritannien är och har länge varit ett viktigt land för svensk politik. Framgångarna för New Labour och Tony Blair har inspirerat även svensk Socialdemokrati. Reinfeldts Nya Moderater har inspirerat det konservativa partiets försök att lägga sig i politikens mittfåra i Storbritannien.
Det brittiska valets huvudfråga är underskottet i statens finanser. Underskottet har rent grekiska dimensioner. Partierna har undvikit att gå i riktig närkamp med problemen under valrörelsen. Annorlunda var det i det svenska valet 1994. Partierna tävlade med varandra om vem som föreslog mest besparingar och neddragningar. Socialdemokraterna med finansministerkandidaten Göran Persson vann. Aftonbladets Katrine Kielos påminner på AB:s ledarsida i går om ett Perssonskt ordspråk från den tiden. "Om en intressegrupp är arg på dig, då har du problem. Om alla intressegrupper är arga på dig, då har du inte problem!"
Så är det. De brittiska partierna skjuter dock upp konfrontationen med intressegrupperna tills efter valdagen. En tveksam strategi. Tänk Grekland. Det räcker för att förstå vad som kan hända en valvinnare som lovat skattesänkningar och inga försämringar av sjukvård, skolor och försvar.