Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Ledare: Demokrati på ryskt vis

Norrköping2008-03-05 03:00
Torsten Nilsson
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Att Sovjetunionen upplöstes berodde inte på att ryssarna längtade efter demokrati. Om demokrati visste de efter århundraden av totalitärt styre ingenting. De ville ha det bättre ekonomiskt. Det som ryssarna sedan lärde sig om demokrati under Boris Jeltsins styre (1990-1999) gjorde dem inte entusiastiska för idén. Under de här åren fick unga ekonomer från väst (t ex Anders Åslund) fritt spelrum att genomföra sin "chockterapi". De statliga företagen plundrades, statskassan tömdes, löner och pensioner kunde inte betalas ut, sjukvård och skolor förföll. Jeltsin söp och berikade sig och sin familj. Jeltsin letade upp en efterträdare ur den enda krets han riktigt litade på; säkerhetsapparaten. Vladimir Putin lyftes fram i rampljuset. Få ryssar hade hört talas om den förre KGB-översten, men röstade ändå på honom. Det kunde ju inte bli värre än det redan var. Putin visste inte heller mycket om demokrati, men desto mer om hur man skapar och upprätthåller en totalitär stat, och det har han lyckats med. Helgens presidentval var avgjort redan innan vallokalerna stängde. Den av Putin handplockade kandidaten, en färglös teknokrat vid namn Dmitrij Medvedev som inte vågat ställa upp i en enda politisk debatt, hade inget egentligt motstånd och fick som väntat bortåt 70 procent av rösterna. Utom "presidentpartiet" Enade Ryssland, ställde två partier av betydelse upp med egna kandidater; de gamla kommunisterna med den allt tröttare Gennadij Ziuganov, som överraskande nog fick bortåt 20 procent av rösterna, och ultranationalisterna med den politiske pajasen Vladimir Zjirinovskij, som fick 10 procent. Övriga partier hindrades från att ställa upp, enligt den ena regeln eller den andra.
Ryssarna gjorde ett rationellt val: Väljer vi Medvedev så får vi Putin (som Medvedev pekade ut som ny premiärminister redan innan han valts). Och under Putin har det blivit bättre, i alla fall för de flesta. Så varför chansa på något okänt? Kanske får vi i "väst" också vara glada för att det blir Putin igen, och inget värre. Den giriga kapitalism som vi i demokratins namn exporterade till Ryssland på 90-talet, kunde mycket väl ha lett till ett ekonomiskt sammanbrott som skapat grogrund för Zjirinovskij och liknande figurer, eller rentav för en militärkupp. Putin har styrt upp det hela, och Ryssland är mer förutsägbart nu än för 10 år sedan.
Samtidigt finns det varningssignaler. Den växande nationalismen, och de hotfulla uttalanden som ibland görs av höga militärer och politiker är oroväckande. Spända relationer till grannländer och politisk utpressning med gas och olja som vapen är andra tecken på att Ryssland ännu inte funnit sin plats i världssamfundet. Om de gamla troende kommunisterna kunde omvandlas till ett demokratiskt vänsterparti så som skett på andra håll och om ett starkt "liberalt" parti tilläts växa fram, skulle det finnas chans för en nystart för demokratin i Ryssland. Men det förutsätter att parlamentet, som Jeltsin bokstavligen sköt sönder och samman 1993 och som idag mest är en kuliss för presidentmakten, får verklig betydelse. Statens mediakontroll måste avvecklas, och ryssarna måste sluta krypa för överheten - en vana som det antagligen tar generationer att arbeta bort.
Läs mer om
Norrköping