Därför gillar jag kd
Foto: Tetzlaff Jonas
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Vardagens små bestyr och tankar mixas med politiska visioner, idéer och riktlinjer på ett behagligt sätt. Skrattet är aldrig långt borta och känslosamma debattörer varvas med kyliga ombudsmän.
Min svaghet för idéburna folkrörelsepartier har inte så mycket att göra med sakpolitiska ställningstaganden.
Fast i ärlighetens namn är inte skillnaden mellan de här partierna särskilt hårresande. Självklart spelar det roll att partierna har skilda ursprung. Pingströrelsen, bonderörelsen och arbetarrörelsen är inte helt utbytbara storheter.
Men grundklangen i partierna har stora likheter. Den vanliga människan som inte har det så fett är oftast centrum i partiernas resonerande debatter.
Jag har nu tillbringat ett par dagar på kristdemokraternas riksting i Norrköping. I dag avslutas mötet och ombuden åker hem. Kd har ett par nervösa och slitsamma år framför sig. Det gäller att klara spärren till riksdagen. Hur det går med den saken är det svårt att sia om. Ett nytt hot i form av sverigedemokraterna tornar upp sig i horisonten.
Sd försöker lägga sig nära kristdemokraterna. Sd utger sig för att vara ett parti i den svenska kristenhetens tjänst; bögar och muslimer ska hållas kort. Det är inte otroligt att Sverigedemokraterna kan lägga ut frestande försåt för de av kd:s väljare som är av det mer bokstavstrogna och tungomålstalande släktet. Kristdemokraterna lär få mobilisera allt vad de har av folkrörelsekraft för att ge sd en match. Göran Hägglund har inte råd att vända andra kinden till.