I den senaste sammanställningen i Svensk Väljaropinion som ekoredaktionen på Sveriges Radio presenterar fick Liberalerna 4,6 procent. L kom därmed över fyraprocentspärren för första gången på två år.
Svensk Väljaropinion är en sammanställning av fyra olika opinionsmätningsföretags väljarundersökning som Sifo och som ger en trend för partiernas utveckling i opinionen som är hyggligt trovärdig.
Det ser alltså ut som om Liberalerna fått huvudet över vattenytan. Mycket talar för att en viktig förklaring till vändningen är att Johan Pehrson blivit partiledare.
Han är en veteran i partiet som känner Gud och alla. Han har gott humör och är pålitligt borgerlig men samtidigt ingen nationalist på högerkanten. Alltså en person som de flesta anser att en medlem i Liberalerna ska vara.
Ändå är det ganska osannolikt att Johan Pehrson blev partiledare. Efter valet 2014 lämnade han nämligen riksdagen för att bli rik.
”Nu ska jag bli miljonär”, förklarade han när jag frågade varför han inte ville vara kvar i riksdagen som han suttit i sedan 1998.
Pehrson blev delägare i ett investmentbolag som investerar i småföretag och det gick tydligen bra. 2018 var han nämligen tillbaka i riksdagen igen för sin valkrets Örebro.
Du skulle ju tjäna pengar istället för att sitta i riksdagen, undrade jag då.
”Det har jag gjort nu, ganska mycket faktiskt, så jag tyckte att skulle vara kul med riksdagen igen”, blev svaret.
Att en politiker kan gå fram och tillbaka till en riksdagsplats är ovanligt. För att kunna göra det måste man ha ett stort förtroende på hemmaplan. Att man som Johan Pehrson dessutom blir gruppledare igen i riksdagen efter comebacken och vice partiordförande är ännu ovanligare.
Det visar det stora förtroende Pehrson har inte bara i Örebro, utan i hela partiet. När Nyamko Sabuni kastade in handduken fick han lov att ta över. Det gav lugn och ro. Liberalerna slutade slåss inbördes och kunde koncentrera sig på att överleva politiskt, men med samma politik.
En förklaring till de stigande opinionssiffrorna är att Johan Pehrson är sig själv. Han skämtar och svarar på frågor utan att upprepa färdigskrivna talepunkter.
Den självsäkerheten uppskattas av vanligt folk och är uppfriskande i en tid när medieträning har skadat alltför många folkvalda. Politiker som upprepar inövade mantran istället för att svara på frågor och som inte vågar ge sig in i resonemang är osäkra politiker. Den osäkerheten lyser förr eller senare igenom med minskat förtroende som följd.
Anders Jonsson