Därför är jag... Miljöpartiet eller sofflocket
Jag började rösta grönt förmodligen på samma grunder som många unga i dag valde Piratpartiet. Det fanns ju INGET annat parti som gjorde NÅGONTING för den fråga jag brann allra mest för.
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Jag var 23 år när Miljöpartiet bildades och valde innan dess aktivt sofflocket framför blanksedeln. Av vilken anledning skulle jag bemöda mig om att gå till en vallokal eller rösta på ett parti som bara ville ha min röst utan att politiskt leverera det jag ville se i politiken? Jag tyckte i och för sig att det räckte med att jag röstade grönt. Att engagera mig politiskt var inte något jag ens i min vildaste fantasi funderade över förrän jag insåg hur urbota trög den kommunala förvaltningen i kommunen var.
Jag och några kompisar ville starta ett av kommunens första föräldrakooperativa dagis och vi fick nej - i flera år. Argumentet var att det bara var höginkomsttagare som hade råd med såna. Vår grupp bestod i huvudsak av kulturarbetare och många hade invandrarbakgrund. Vi ville ha ett dagis med mer skapande verksamhet, mer kultur och med BRA mat, dvs. egen matlagning och helst ekologiska varor. Vi ville själva delta i verksamheten. Nejet gjorde att jag blev medlem i Miljöpartiet för att kunna påverka inifrån. Dagiset fick starta. Sedan dess har jag varit engagerad som både fritidspolitiker och nu riksdagspolitiker med ansvar för utrikesfrågor och asyl- och migration. Två andra frågor som engagerar mig sedan många år. Vi är ca 6,5 miljarder människor på denna jord med samma rätt att leva ett bra liv. Om alla lever som vi gör behövs flera planeter till så det gäller att få ihop den ekvationen på ett bra sätt. En stor del av svaret ligger i överföring av ren teknik och att vi i de rika länderna som orsakat klimatkrisen betalar vår klimatskuld till de fattigare. Planeten kan räddas om den politiska viljan finns. Jag vill. Vill du?