Hade pensionärerna fått 2,3 miljarder kronor i skattesänkning hade dessa sannolikt gått tillbaka till statskassan genom ökande konsumtion och nyttjande av tjänster.
Vänsterpartierna, S, V och MP pratar och lovar, men dessa har ju tidigare medverkat till att ta 257 miljarder kronor från AP-fonderna. Bromsen hade ej behövt utlösas om pengarna funnits kvar i AP-systemet.
Det är hög tid för Sveriges drygt 1,7 miljoner pensionärer att säga ifrån. Pensionärerna har under sin arbetsverksamma tid, varav huvuddelen under vänsterstyre, betalat mer skatt än någon annan generation.
Slopandet av förmögenhetsskatt, fastighetsskatt och arvskatt har visserligen kommit alla till del, men att ha olika inkomstskatteskalor för medborgarna, vilket är en konsekvens av jobbskatteavdragen, är djupt orättvist. Varför ska normalpensionären ta en större andel av inkomsten i anspråk för att betala för falukorven än den som är anställd? Jobbskatteavdraget medför ju denna konsekvens.
Många pensionärer lever på eller nära existensminimum. Det är rimligt att dessa får ta del av den tillväxt som skapas i samhället och inte bara betraktas som tärande. Hur sjukvård och äldreboende fungerar i ett samhälle där privatisering är viktigare än att se till att verksamheten fungerar ser vi allt oftare. Det får inte bli en doktrin att sälja ut all vård, som därefter ska bli vinstdrivande och där vinsterna skickas till skatteparadisen.
Det saknas tillräcklig representation av pensionärer i våra styrande församlingar, riksdag, landsting och kommuner. Riksdagen har åtta personer över 65 år! Det har blivit mode att endast yngre krafter ska styra landet. Vilken 23-åring begriper en 70-årings behov av stimulans, vård eller tjänster? Pensionärer kan med erfarenheter från olika delar av näringslivet eller offentlig sektor medverka till bättre förankrade politiska beslut och därmed bättre tillgodose alla människors behov.
Ett aktivt pensionärsparti borde kunna driva pensionärernas frågor. Med 1,7 miljoner pensionärer, vilket utgör cirka 25 procent av valmanskåren, är potentialen betydande och snabbt växande. Pensionärer som röstat på de etablerade partierna har all anledning att tänka om.
Ett pensionärsparti utan ideologiska skygglappar kan driva frågor som är väsentliga för både pensionärer och blivande pensionärer:
Lika skatteskalor för alla medborgare.
En bättre levnadsstandard med fungerande sjukvård, hemtjänst, färdtjänst och boende särskilt för de pensionärer som lever nära existensminimum.
Trygghet i närmiljö och skydd mot brottslighet.
Värdesäkrade pensioner, längre bromssträcka för pensionsbroms och återbetalning till AP.
Representation i beslutande organ i proportion till befolkningsunderlaget.
Bättre nyttjande av pensionärers kunskap och erfarenhet i mentorskap.
Bort med all åldersdiskriminering, inrätta en ÅO.
Befintliga pensionärsorganisationer verkar syssla med annat än politik, så frågan är om SPI, Sveriges Pensionärers Intresseparti, kan ta upp handsken och driva pensionärernas sak eller kommer Alliansen att vakna?
Det är hög tid för pensionärerna att säga ifrån.