Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Ledare: Dags för moget samtal kring Sveriges försvar

Den väpnade konflikten mellan Georgien och Ryssland skickar ut varningssignaler runt jorden. Ryssarna talar ett osminkat maktspråk. Ryssarnas försvar av Sydossetien förvandlades snabbt till ett slags rysk ockupation av Georgien.  Budskapet till Ukraina och andra länder med västorienterade regeringar är övertydligt; undrade ni hur långt ni kan gå innan Moskva reagerar så behöver ni inte undra längre.

Foto: ANDERS WIKLUND / SCANPIX

Norrköping2008-08-18 03:00
Widar Andersson
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Även den svenska regeringen har fått sig en militär knuff i rumpan av händelserna i Georgien. I går annonserade försvarsminister Sten Tolgfors om kommande förändringar i det svenska försvaret. På Svenska Dagbladets debattsida efterlyste Tolgfors insatsförband som kan gå till aktion efter mycket korta förberedelsetider. Krigsutbrottet och det snabba krigsförloppet mellan Georgien och Ryssland visade enligt försvarsministern att Sveriges försvar knappast har någon nytta av militära förband som behöver flera månader på sig för att bli stridsdugliga. Idag är det militära försvaret uppdelade i två separata organisationer. En organisation ansvarar för det inhemska försvaret medan den andra organiserar svenska förband som ska tjänstgöra utomlands.
Sten Tolgfors vill slå samman de båda organisationerna till en gemensam. Syftet är att de tröga inhemska förbanden ska komma in i det mer alerta tempo som präglar utlandsstyrkorna. Det är säkert rätt tänkt av Sten Tolgfors. Men det finns också anledning att diskutera andra och mer strategiska frågor för det svenska försvaret. Just nu finns förvisso inga direkta militära hot mot Sverige. Men det kan snabbt ändras. Risken för Sverige att bli indraget i militära konflikter har på ett sätt ökat under det senaste decenniet. Genom EU-medlemskapet är vi inte alliansfria på samma sätt som tidigare. Utvidgningen av EU skapar i och för sig ökad stabilitet i vår världsdel. Men samtidigt innebär den vidgade medlemskretsen att risken ökar för att något av medlemsländerna ska dras in i krig av något slag. Och därmed kan Sverige som solidarisk EU-medlem behöva komma till undsättning; kanske rentav med stridande förband. Frågan är om inte det bästa vore att Sverige organiserade det militära försvaret utifrån de nya omständigheterna? Som alliansfritt litet land är vårt militära försvar inte mycket att hurra för, minst sagt. Som en del av en union där medlemmarna har ett ömsesidigt ansvar för varandra blir däremot perspektivet helt annorlunda.
Förr eller senare krävs ett strategiskt vägval i försvarspolitiken. En långsiktig försvarsplanering tillsammans med andra EU-länder skulle skapa både trygghet och realism i försvarspolitiken. Men politikerna i båda blocken tycks fortfarande göra bedömningen att det är politiskt självmord att öppet och oförblommerat tala om försvarsallianser med andra länder. Men snart nog borde vi väl komma till den punkten där de politiska riskerna är minst lika stora för dem som klamrar sig fast vid alliansfriheten? Folk är inte dumma. Vi märker att värnplikten i stort har avskaffats och att pengarna ständigt tycks vara slut i de militära kassorna. Skulle det hetta till i vårt närområde är vår militära beredskap allt annat än god. Så är det. Men är det så vi vill ha det? Jag tror faktiskt inte det. Tiden är mogen för ett öppet och vuxet samtal om Sveriges försvarspolitiska framtid.
Läs mer om
Norrköping