Dags att prata jämställdhet
Foto: Hasse Holmberg / SCANPIX
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Men sedan några år är jämställdhetsdebatten märkligt trög. Orsakerna till det får väl statsvetare och historiker ta på sig att förklara. Det som utan tvekan går att slå fast är i alla fall att det inte beror på att samhället som helhet blivit mer jämställt. Tvärtom går väldigt mycket åt helt fel håll.
Vänsterpartiet lät nyligen Riksdagens utredningstjänst beräkna hur inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män utvecklats sedan 2006. Resultatet är alarmerande; det visade sig att gapet har ökat med 12 800 kronor per år. Kvinnors genomsnittliga inkomst har alltså minskat med över 1000 kronor i månaden jämfört med mäns. Det är inte i första hand förändrade löner eller arbetslöshetssiffror som är förklaringen, utan politiska beslut.
Regeringen har konsekvent genomfört reformer som gynnat män i högre grad än kvinnor. De genomförda skattesänkningarna har till 57 procent tillfallit män och 43 procent till kvinnor. Dessutom har försämringarna av föräldraförsäkringen, sjukförsäkringen och a-kassan drabbat kvinnor i högre grad än män.
Förklaringen till att formellt könsneutrala reformer i själva verket ökar klyftorna mellan könen är de underliggande strukturerna. Kvinnor har lägre löner, mindre förmögenheter, oftare är visstidsanställda, deltidsarbetslösa, föräldralediga, hemma med sjuka barn, ensamstående med barn eller långtidssjukskrivna än män.
Det som krävs för att uppnå jämställda villkor är därför att lösa de underliggande problemen genom exempelvis starkare anställningstrygghet och rätt till heltid, delad föräldraförsäkring, förbättring av kvinnors arbetsmiljö och högre löner i kvinnodominerade yrken. Och, inte minst viktigt, en fungerande barn- och äldreomsorg.
Inget av detta står på den borgerliga regeringens agenda. Den strategi för jämställdhet i arbets- och näringslivet Nyamko Sabuni nyligen presenterade ekar tom på reformer som stärker kvinnors position i arbetslivet och ökar mäns ansvar för barn och hemarbete. Istället används jämställdhet som argument för traditionell moderatpolitik; privatisering av vård och skola, ännu fler skattesänkningar, skatterabatt på hushållsnära tjänster. Till och med de försämringar av jämställdhetslagen regeringen genomfört framhålls som en jämställdhetssatsning! Det mesta i strategin är dessutom redan är genomfört, och alltså bidragit till de ökade klyftorna mellan kvinnor och män.
Med ett år kvar till valet står det klart att samhället blivit mer orättvist och mindre jämställt sedan 2006. Och att ingen förändring av färdriktningen är att vänta med fortsatt borgerligt styre. Det borde skaka liv i jämställdhetsdebatten det kommande året.
Med denna text vill jag passa på att tacka för att jag fått möjligheten att gästspela på Folkbladets ledarsida.
Josefin Brink