I går inledde regeringen serien av budgetavslöjande presskonferenser. Det är så det går till nuförtiden. Budgeten presenteras pö om pö. Inget fel i det. Maximal uppmärksamhet för regeringen är något som regeringen gillar. För oss andra är det heller inte så tokigt. Sakfrågorna hamnar i centrum var för sig.
Med tanke på den skakiga ekonomin lär det inte bli så många presskonferenser av budgetkaraktär denna sensommar.
Vid gårdagens presskonferens försvann ungefär en tredjedel av det uppskattningsvis femton miljarder stora reformutrymmet. Regeringen vill använda fem miljarder av våra skattepengar till underhåll och förbättringar av vägar och järnvägar. Det är ett bra förslag. Under det senaste århundradet har vi använt hundratals miljarder skattekronor för att bygga vägar och järnvägar. När underhållet sviktar så sviktar också medborgarnyttan av tidigare investeringar.
Den som vill vara kritisk kan alltid säga att det är för lite och för sent. Vilket Miljöpartiet, Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet var snabba med att göra. Socialdemokraterna intog en klokare attityd. Den tunga kritiken bör sparas till områden där partierna verkligen är oense.
På sikt behövs det givetvis också pengar för investeringar i ny järnväg och nya vägar. Men allt har sin tid.