Brott är ingen privatsak
Inbrott i lägenheter och hus klaras sällan upp. När unga begår så kallade vardagsbrott brister det i myndigheterna uppföljning. Här krävs en rejäl skärpning.Foto: Malin Lundberg/Scanpix
Foto: ROGER WIKSTR…M/FLT-PICA
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Justitieombudsmannen riktade kritik mot polisens utredningsnonchalans när det gäller de så kallade "vardagsbrotten." BRÅ tog upp polisens och socialtjänstens bristande intresse för uppföljnings- och/eller korrigerande samtal med unga brottsutövare.
Ungefär 15 000 ungdomar under 15 år, åker varje år fast för mindre allvarliga brott som till exempel snatteri eller skadegörelse. Polisen har i dessa fall en rapportskyldighet till socialtjänsten. Men socialtjänstens reaktion uteblir i de flesta fall helt. I normalfallet går det bara ut ett standardbrev till föräldrarna där de som så vill erbjuds hjälp från socialtjänsten. Genom det här slappa förfarandet går många chanser till ett effektivt och resurssnålt brottsförebyggande arbete till spillo.
Huvuddelen av de barn under 15 år som åker fast för småbrott har ingen vana alls vid umgänge med poliser och socialsekreterare. Ett allvarligt och varnande samtal med en erfaren polis/socialsekreterare har därför stora chanser att bli en nyttig minnesbeta för livet. I ett inslag i Dagens Eko i går förklarade en socialsekreterare i Stockholm sim myndighets samtalsnonchalans med att "föräldrarna är viktigast" för de här ungdomarna. Klart att föräldrarna är viktiga för sina barn. Men den som begår ett brott har flyttat sig utanför familjesfären. Brottslighet är en samhällsangelägenhet. Att privatisera samhällsansvaret till de unga brottsutövarnas föräldrar är omoraliskt. Polis och socialtjänst har ansvaret att markera för ungdomarna att de genom att begå brott har överträtt en gräns. Gränssättning må upplevas som primitivt i vissa kretsar. Men vi människor är i grunden rätt så primitiva och okomplicerade varelser. Lägger man handen på en het spisplatta så får man ett litet brännsår. De flesta som bränt sig lär sig att undvika framtida obehag. Även Mats Melins kritik har ett tydligt ungdomsfokus. Lagstiftaren har bestämt att brott där unga människor är offer och/eller utövare, skall utredas och handläggas med förtur. Så sker emellertid långtifrån alltid. Unga människors brott är ofta av "vardagskaraktär" och begås till stor del av ungdomar som inte är inne i en kriminell karriär. En snabb och gedigen utredning har därför stora brottsförebyggande potentialer. Chefs-JO Mats Melin har helt rätt i sin analys:
"När det gäller brott som begås av ungdomar så är det viktigt att någon reagerar, och att man uppmärksammar brottet, utreder det och lagför det. På det viset kan man förhoppningsvis hjälpa en ung person, som har hamnat lite snett att komma på rätt köl igen." (Ekot i går)
Myndigheternas nonchalans gentemot unga människors brottslighet är upprörande.
Justitieminister Beatrice Ask och socialtjänstminister Maria Larsson har nu ett gemensamt uppdrag att vända skutan på rätt köl igen.
Brottslighet är ingen privatsak.