I dag drar Bråvallafestivalen igång på allvar. Festivalen präglar Norrköping fram till måndag morgon. Vårt Bråvallateam Sara Segraeus, Mikael Mjörnberg, Niclas Sandberg och Ricky Holmqvist kommer att rapportera i tidningen och på folkbladet.se om stort och smått från scenerna, folklivet och evenemangen. Missa inte det.
Festivalen har utöver musik, fest och glädje även flera andra intressanta läsarter. Där 50 000 människor samlas under lössläppta och festliga former; där dyker också mindre behagliga typer upp. Ficktjuvar, tälttjuvar, svarttaxi, droghandlare, misshandlare och allt vad det kan vara. Låt oss hoppas att den kriminella läsarten bara blir till marginalanteckningar när festivalen summeras.
Erfarenheterna från Borlänge där arrangörerna av Peace & Love festivalen som bekant fick slå vantarna i bordet i våras, erbjuder möjligheten att uppfatta och läsa festivalen som ett ekonomiskt risktagande för Norrköpings kommun. Vad jag förstår är emellertid den risken mycket liten.
Lokala arrangörer likt Peace & Love i Borlänge är självklart glädjande så länge allt går bra, så länge alla lokala leverantörer får sina fakturor betalda och så länge kommunens sponsring håller sig på rimliga nivåer. När det knakar i fogarna är det inte lika muntert för lokalsamhället.
En internationell och genuint kommersiell arrangör som i Norrköping spelar liksom i en egen liga. Festivalföretaget har inga känslomässiga och ekonomiska band till Norrköping och Bråvalla. Norrköpings kommun har inga känslomässiga och ekonomiska band till festivalföretaget. Går det bra så tjänar företaget pengar. Går det dåligt så förlorar inte kommunen några pengar.
Festivalen kan också uppfattas som ytterligare ett bevis för att historien inte tar slut och på att man aldrig kan veta vad som ska hända härnäst.
De lärda tvistar visserligen om huruvida Slaget vid Bråvalla på 700-talet mellan Östgötakungen Harald Hildetand och Västgötakungen Sigurd Ring verkligen har ägt rum. Att trakten har varit boplats och fält för många olika verksamheter långt tillbaka i tiden är hur som helst oomtvistat.
Vad vi definitivt vet är att staten invigde Kungliga Bråvalla flygflottilj för ganska så precis 70 år sedan. Världskriget rasade utanför Sveriges knutar och behovet av upprustning var stort. F 13 flög och rullade på i drygt 50 år ute på Bråvalla. När murar och gamla diktaturregimer föll ute i Europa så svepte regements- och flottiljdöden in över Sverige. 1994 blåstes tapto för F 13.
Knappt tjugo år senare inventerade ett tyskt festivalbolag den svenska geografin för att om möjligt hitta nya och bra platser för stora musikfester. Blicken fastnade på Bråvallafältet. Sedan gick det snabbt.
Ingen vet vad som händer på Bråvalla nästa år. Eller om 5 år. Eller om svindlande avlägsna 20 år? Bäst är att leva i nuet. Och för nu gäller Festival.