Boskillnad - men ingen skilsmässa
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Jag talade med båda två i går. Fransson konstaterade frankt att "samarbetet är brutet". Rehn slog fast att "det finns inga chanser att samarbetet kan fortsätta som det varit". Onekligen ett rätt ansträngt läge. Men ännu är skilsmässan inte definitiv. Jag bedömer läget mer som en boskillnad. Socialdemokraterna har styrt Finspång sedan rösträtten. Den politiska miljön är full av berättelser om maktpotenta kommunalråd som förr i tiden verkställde besluten som kom från Finspångs socialdemokratiska arbetarekommun. Andra partier och andra politiker än sossar tycks knappt ha existerat. Idag har inte s ensam majoritet.Men likafullt besätter man alla tunga kommunala poster. Vänstern behandlas mer som ett stödparti än som ett partnerparti.Jag förstår om Elisabet Rehn och hennes partikamrater är förbannade. Peter Fransson har en nyckelroll. Vill han så har han stora chanser att skaffa sig ett öppet förhandlingsmandat för diskussioner med vänsterpartiet. Socialdemokraterna behöver förändra sina attityder till samarbete inom och utanför partiet. För dagen pågår ett skyttegravskrig i s. Ingen har entydigt fel eller rätt. Men socialdemokraterna måste inse fakta. Fortsätter det handlingsförlamande inbördesbråket om organisationsförändringar, om Finspong College, om budgetarbetet och om relationerna till vänsterpartiet så går s, steg för steg mot en tillvaro i opposition.En internt bråkande socialdemokrati är ingen önskepartner för något parti Elisabet Rehn har självfallet också ett stort ansvar. Driver hon sin vägmästarroll för hårt så kan hon marginalisera sitt eget partis inflytande på Finspångs utveckling. Om hon nu inte tänker sig en "stor koalition" med de borgerliga partierna förstås. Sådana koalitioner har vi sett i andra kommuner. De kan uppstå även i Finspång. Det bör Peter Fransson inte glömma.