Skolminister Jan Björklund lovar att införa en s k lärarlegitimation. Förslaget är politiskt okontroversiellt. Opposition och fackliga lobbygrupper är överens med regeringen i denna fråga. Legitimationsförslaget handlar mest om symbolpolitik. Dess sakliga betydelse ska inte överdrivas. I media cirkulerar uppgifter om att uppemot 20 procent av de verksamma lärarna är outbildade/felaktigt utbildade och därmed obehöriga vilket i en framtid blir synonymt med att vara olegitimerad.
Jag vågar inte ta gift på hur stor andelen obehöriga/outbildade lärare egentligen är. En sak är dock klar. Räknas enbart lärare i skolans kärnämnen så sjunker antalet rejält. I undervisningens karaktärsämnen - som ofta utförs av deltids- och timanställda personer - ligger det i sakens natur att de som undervisar främst är yrkesutövare i det ämne som undervisas än vad de är yrkesutbildade lärare. Anknytningen till aktuellt och verkligt arbetsliv är dessa medarbetares största tillgång.
Legitimation eller inte. Det är viktigt att förstå att alla skolchefer och rektorer självfallet vill ha bästa tänkbara lärare i tjänst på sin skola. Så är det nu. Och så kommer det förhoppningsvis att vara även i framtiden.