Sedan den 1 juli gäller en ny kameralag i Sverige. Det är nu möjligt att utan tillstånd från Länsstyrelsen sätta upp övervakningskameror i bland annat butiker, parkeringshus, tunnelbanestationer och bank- och postkontor.
Mycket talar för att en mer effektiv övervakning har förebyggande effekter. Stockholms tunnelbana har sedan några år tillbaka tillstånd att filma vad som pågår i trafikmiljön. Enligt Ekoredaktionen har klotter och annan skadegörelse i tunnelbanan halverats sedan 2009.
I ett pressmeddelande säger förre rikspolischefen Björn Eriksson som numera är ordförande i organisationen Säkerhetsbranschen att "minskningen av skadegörelse i tunnelbanan kan framförallt tillskrivas en ökad användning av säkerhetskameror."
Det ligger nog mycket i Erikssons slutsats. Den som är i färd med att begå brottsliga handlingar har sannolikt ingen större lust att bli filmad.
För den som vistas i brottsutsatta miljöer kan samtidigt tryggheten antas öka. Kamerorna blir liksom vänner i natten; ett slags länk till rättsstaten.
En annan följd av den nya lagen lär förmodligen bli att tillgången på bilder av misstänkta brottslingar kommer att öka väsentligt. Frågan är bara om och hur inflödet av högklassigt bevismaterial kommer att bidra till att fler människor får stå till svars för sina handlingar? Är polis och åklagare organiserade på ett sådant sätt att myndigheterna kan ta tillvara de löst hängande frukterna som bildbevisen utgör?
Björn Eriksson på Säkerhetsbranschen är skeptisk. När jag talade med honom i går eftermiddag pekade han på flera kritiska omständigheter.
Han tror att Polisen på många håll i landet inte har resurser för att ta emot och gå vidare med bildmaterial från övervakningskameror.
"Känner inte poliserna igen brottslingarna på bilderna så är risken stor att ärendet avskrivs", sa Eriksson.
Den viktigaste orsaken till detta är att Rikspolisstyrelsen (RPS) har bestämt att minimistraffet för det misstänkta brottet måste vara minst ett år för att Polisen ska kunna ta hjälp av allmänheten att identifiera personerna genom att publicera bilder av brottslingarna.
Enligt RPS ska dessutom alla andra utredningsåtgärder vara vidtagna innan bilder på misstänkta brottslingar får publiceras på till exempel Polisens hemsidor.
Kameralagen ger Polisen monopol på publicering av bilder från övervakningskameror. Avstår polisen från att publicera bilder av misstänkta brottslingar så kan heller ingen annan göra det. Ur ett brottsbekämpande perspektiv kan resultatet av Kameralagen således bli ganska magert, tror Björn Eriksson.
Han menar att polisen i vart fall "ska ges möjlighet att rutinmässigt publicera bilder på misstänkta seriebrottslingar för att dessa ska kunna identifieras."
Björn Eriksson har rätt. Övervakningsbilderna ökar den förebyggande säkerheten i samhället. Det vore högst märkligt om Polisen samtidigt inte skulle använda sig av bilderna för att förbättra den bedrövliga uppklarningsprocenten av brott.