Ingenstans känns Europas historia så omtumlande och närvarande som i Berlin. En stad som sett mer av tvära politiska kast, förstörelse och grymheter än någon annan europeisk huvudstad. Man formligen snubblar över minnesmärken.
En dag viker jag ner på en övervuxen stig som följer Landwehrkanal i Tiergarten. Där, bakom Berlins Zoo, ser jag en halvt dold minnesplatta som förkunnar att här mördades den 15 januari 1919 två av den revolutionära vänsterns ikoner, Karl Liebknecht och Rosa Luxemburg, av tyska gardesofficerare till häst.
Världen enligt Torsten
Den kortväxta haltande polska judinnan Rosa, i grunden mer antimilitarist än revolutionär, slogs ihjäl med gevärskolvar och kastades i kanalen där hon återfanns först flera månader senare. Karl arkebuserades hundra meter därifrån. Dubbelmordet släckte alla förhoppningar om en återförening av det socialdemokratiska partiet som spruckit på ledningens ja till Tysklands upprustning 1914. Den socialdemokratiske försvarsministern Gustav Noske fick av kommunisterna skulden för att Rosa och Karl överlämnats till militären efter det misslyckade spartakistupproret.
Kampen mellan socialdemokrater och kommunister under 1920-talet försvagade motståndet mot revanschismen och underlättade Hitlers maktövertagande 1933. Till de första offren för Hitlers tyranni hörde, förutom judar, socialdemokrater och kommunister. En del hamnade i koncentrationsläger, andra flydde. Socialdemokraterna till bland annat Norden. Kommunisterna till Sovjetunionen. Efter kriget kom de att styra i var sin del av Tyskland.
Motsättningen består efter återföreningen 1990. De 150-årsjubilerande Socialdemokraterna (SPD) låter hellre Merkel och hennes konservativa CDU/CSU leda landet än att de samarbetar med vänsterpartiet Die Linke, som innehåller före detta kommunister. En stor koalition mellan socialdemokrater och kristdemokrater är troligare än en vänsterregering bestående av SPD, Die Linke och Die Grünen.
Bredvid hotellet ligger Käthe Kollwitz Museum. Käthe var samtida och sympatiserade med Luxemburg och Liebknecht. Vad de uttryckte i skrift, ord och handlingar, uttryckte hon i bilder. Framför allt då sin glödande avsky för kriget och dess följder – hunger, nöd och död. Ofta kvinnor som trycker barn mot sina bröst.
Men allt är inte bara minnesmärken i Berlin. Staden har rest sig som Fågel Fenix ur askan, och bygger nytt och spektakulärt, ibland med en blinkning åt förkrigstiden, t ex den pampiga Hauptbahnhof som ser ut som en järnvägsstation ska göra. Potsdammer Platz med Sony Center och Riksdagshuset, Der Reichstag, med sin glaskupol är andra sevärda platser.
Berlin är framför allt en stad att flanera i. Berlinarna är vänliga och hjälpsamma, det är billigt att äta ute och tröttnar man på att gå finns det tunnelbana, spårvagn och stadståg. Formaliteterna är nästan obefintliga. Köp ett endagskort och njut av vår närmaste storstad – Berlin är mycket bättre än sitt rykte!