Barns livsvillkor brännande fråga
Josefin Brink är riksdagsledamot för Vänsterpartiet. Denna vecka skriver hon på Folkbladets ledarsida.
Foto: CLAUDIO BRESCIANI / SCANPIX
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Samtidigt händer saker i vårt samhälle som ger anledning att bli orolig över barns livsvillkor och synen på barns rättigheter. Nyheten att Nya Zeeland folkomröstar om att återinföra barnaga väckte nyligen debatt bland läsare och lyssnare i flera svenska medier. Chockerande nog höjdes i stort sett lika många röster för barnaga som emot. Argument som "Lite lugg åt en unge som beter sig illa är inget som förstör denne för livet" och att det svenska förbudet mot aga lett till att vi har "världens mest ouppfostrade ungdomar" framfördes exempelvis i Aftonbladet. Läsarstormar och insändardebatter är inga vetenskapliga studier, och räcker inte i sig för att dra några slutsatser. Dessvärre finns tecken som tyder på att våldet mot barn verkligen också ökar. Antalet anmälda fall av misshandel av barn under 6 år har ökat stadigt sedan år 2000. En lång rad av rapporter visar också på oroväckande utveckling av barns och ungdomars psykiska hälsa. Men istället för satsningar och kampanjer för barns rätt till fysisk och psykisk hälsa och integritet har mer auktoritära uppfostringsmetoder vunnit mark. Jan Björklunds lösning på skolans problem är hårdare disciplin och avstängning av jobbiga elever. Och i teve stegar barska "Nannys" in i folks hem och lär ungarna veta hut med hårda ord och bestraffningar. Samtidigt har de ekonomiska livsvillkoren för många barn kraftigt försämrats. Antalet barn som växer upp i fattigdom har ökat kraftigt sedan den borgerliga regeringen tog vid. Sänkt föräldrapenning, a-kassa och sjukpenning, höjda avgifter och stigande arbetslöshet har slagit hårt mot många barnfamiljer, i synnerhet mot ensamstående föräldrar. Uppemot en kvarts miljon barn i Sverige lever idag i fattigdom. Och regeringen har ingen som helst plan för hur de ska lyftas ur sin situation. För detta fick Sverige i juni i år skarp kritik av FN:s kommitté för barnens rättigheter, något som blivit föga känt och debatterat. Desto mer uppmärksamhet fick näringslivets tankesmedja Timbro för sitt förslag att Sveriges kommuner ska spara in på kultur- och fritidsverksamhet. Fritidsgårdar, stöd till idrott, föreningsliv och kultur utmålas som onödig lyxkonsumtion, som det offentliga inte bör ägna sig åt. Ännu ett flagrant exempel på hur lättvindigt barns rättigheter och samhällets ansvar att tillgodose dem negligeras. Behandlingen av barn säger mycket om ett samhälle. Och om dess framtid. Det samhälle som tillförsäkrar sina barn jämlika levnadsvillkor, respekt och frihet att utvecklas i sin egen rätt kan bygga en hållbar demokrati. Där barn kränks, underkuvas och ställs inför orättvisor de inte kan påverka gror istället hat, inskränkthet och hämndlystnad. Det dubbla barnrättsjubiléet bör tjäna som påminnelse om att barns livsvillkor är en brännande politisk fråga.