Att skapa sig en figur
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
En person väldigt lik sin upphovsman men ändå uppvriden till fiktion. Med sin låtsas-söderslang blir han perfekt som Jerry W i mellansnacket i showerna. En lite karikerad version av Erik F.Men inte kör den sistnämnde med den stilen när han är på hundklubben eller på gymmet. Han har mycket skickligt lyckats hålla de två rollerna isär. Som Jerka är han hur tillgänglig som helst för media. Men hur det är med Eriks privatliv får ingen journalist något svar på. I hans bransch är ju det här inget ovanligt. Tänk på David Jones som inte bara skapade David Bowie utan också en rad andra identiteter. Bob Dylan är ju faktiskt också en påhittad figur. I början av 1960-talet kom medelklasspojken Robert Zimmerman från Minnesota till New York för att göra karriär som folkmusiker. Han slipar till ett namn som har rätt klangbotten. Och sedan ljuger han skamlöst en reporter full om allt som denne Bob Dylan varit med om. Föräldralös har han luffat över kontinenten i godsvagnar och lärt sig sånger av andra vilsna själar. Alltihop fantasier. Legenden är så skapad, skildrad fint i filmen häromåret "I´m not there".Sant är ju att han är en fantastisk låtskrivare och som Dylan turnerar han nu hela tiden. På det sättet är han ständigt tillgänglig för sin publik, genom sångerna. Men han brukar bara ge en intervju vart femte år sådär och då säger han inte så mycket. Vilket gör att det han säger ofta övertolkas. "Jag tycker det var roligare förr när man reste i Europa och alla länder hade olika pengar med historiska personer tryckta på sedlarna", säger han till exempel i den senaste intervjun. Ett uttalande som alltså leder till en krönika i Svenska Dagbladet där det fastslås att Dylan anser att Sverige inte bör gå med i EMU...Att skapa en image och renodla den förekommer säkert också i andra branscher, även politiken. Jag tänker till exempel på Marit Paulsen. Hon är förstås ingen påhittad figur som Kurt Olsson eller så.Men visst broderar hon ut och så att säga färglägger bilden av sig själv som den jordnära tanten. Marit som ett undantag bland alla slipsgubbar. Hon åker husvagn till Bryssel och bjuder media på kaffe och hembakade bullar vid campingbordet. Attribut som passar in i den genomtänkta framtoningen. Inte helt olikt lanseringen av en artist med speciell image. Vilket givetvis inte alls utesluter att Marit Paulsen kan göra nytta och driva en bra politik i parlamentet.Det viktiga tror jag är att huvudpersonen själv vet var gränsen går mellan den verkliga personen och den överbetonade gestalten. Kanske var det en del av tragedin med Michael Jackson att han förlorade sig själv någonstans där. Han blev ett med sin konstruerade gestalt. Masken gick inte att ta av. Det är bra om man kan skilja mellan myt och verklighet.nn Det var bara det jag ville säga.