Karin Wanngård är blivande oppositionsborgarråd för Socialdemokraterna i Stockholm. Hennes debut i offentligheten blev inte helt lyckad. I en intervju med Dagens Nyheter sa Wanngård att hon är motståndare till att ungdomar tvingas till "skitjobb" som säljare och till arbeten med ren provisionslön. Karin Wanngård hävdar att ungdomar blir "inlåsta" på sådana jobb när de i stället borde utbilda sig med sikte på arbeten högre upp i näringskedjan.
Hennes uttalande har fått berättigad kritik. På debattsajten Newsmill bad hon i går "innerligt om ursäkt till alla de säljare som blivit upprörda av vad de uppfattade som en nedsättande kommentar om deras yrke".
Många som likt Karin Wanngård står till vänster i politiken har en lätt schizofren inställning till den växande tjänstesektorn. Å ena sidan tillfredsställelse över den mängd nya arbeten som skapas i sektorn. Å andra sidan ett gnagande missnöje över att många jobb har låga utbildningskrav och kanske inte alltid så avancerat innehåll.
Faktum är att det bästa sättet att få ett jobb är att ha ett jobb. Tiotusentals ungdomar som idag är ute i arbetslivet har börjat sin bana i telemarketingbranschen och/eller i andra serviceyrken där man mer eller mindre kan gå in från gatan och börja arbeta. Många har fortsatt med mer avancerade säljarbeten; de flesta har gått vidare till andra branscher och till utbildningar av olika slag. Till synes enkla arbeten kan dessutom utföras på väldigt många olika sätt. Servicekänsla kan utvecklas till en profession. Lyhördhet för kundens önskningar och näsa för avslut är en konstart. Alla måste börja sin bana någonstans. Det är de som aldrig börjar sin bana som är problemet. De som är beredda att ta påhugg här och där är en stor tillgång för sig själva, för sin framtid och för samhället.