Krig avgör i Syrien?
Bortåt 15 000 syrier har dödats sedan protesterna mot Assad-regimen startade våren 2011. Så som utvecklingen ser ut nu, kommer det att bli många fler. FN är lamslaget av Rysslands och Kinas veton, och några andra politiska lösningar är inte i sikte. De som funnits är för länge sedan överspelade. Nu är det krigets agenda som gäller, och det är ett spel helt utan regler och förutsebarhet. De utländska aktörerna är lika många som de inhemska, och alla har inte rent mjöl i påsen.
Världen enligt Torsten
Båda sidor får vapen från utlandet. Regeringen försörjs militärt av Ryssland, som också har en flottbas i landet, och Iran. "Rebellerna" får pengar och vapen från Saudiarabien, Förenade Arabemiraten och Qatar, länder vars härskare inte kan stava till demokrati och mänskliga rättigheter. Den viktigaste mellanhanden är Turkiet, där rebellerna även får visst skydd, men vapen kommer också in via Libanon, Jordanien och Irak. USA och Israel står för informationsunderstöd.
CIA sägs kontrollera mottagarna inne i Syrien, men var vapnen till sist hamnar vet ingen. Motståndsgrupperna är av högst skiftande slag, från bykrigare och klanmiliser och mindre förband av avhoppade soldater till ?gudskrigare?, jihadister, från grannländerna. Alla med sin egen agenda, och utan enhetligt befäl. Regimen beväpnar i sin tur bland annat Shabiha-milisen, som bygger på folk från al-Assads egen klan, alawiterna. En krigarkast som utnyttjades redan av den franska kolonialmakten.
Just nu ser det ut som om motståndsgrupperna trots bristen på samordning har det militära initiativet i det alltmer fullskaliga inbördeskriget. Om det sedan leder till ökade avhopp från regeringsarmén och i förlängningen regimens sönderfall återstår att se. Ett positivt scenario vore en militär- eller palatskupp mot Assad-klanen som ledde till att återstående delar av regimen inledde verkliga förhandlingar med oppositionen.
Regimens fall skulle också kunna påskyndas av att Putin får kalla fötter och drar in det ryska stödet för al-Assad. Putin har goda skäl att oroa sig för vad som händer med de ryska intressena i Syrien och arabvärlden i stort om han står vid Assads sida till det bittra slutet.
Att Assadregimen till sist faller råder inte några tvivel om. Konflikten i Syrien är ett hot mot freden i denna eldfängda del av Mellanöstern, och en belastning på den eljest hoppfulla utvecklingen i regionen, inklusive Turkiet. Den belastar också förtroendet för FN och relationerna mellan USA och Sovjet/Kina. Inbördeskriget i Syrien öppnar dessutom ett nytt operationsområde för terrorister av olika slag. Det hotar i sin tur bland annat den bräckliga demokratin i Irak.
Konflikten i Syrien är framför allt en humanitär katastrof, som riskerar att ytterligare förvärras om våldsspiralen inte bryts. Men stopp på våldet ligger tyvärr inte i korten just nu.