Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
A-kassan liknar alltmer en grundtrygghetsförsäkring. Bara en av fem arbetslösa har nu en ersättning som motsvarar 80 procent av arbetsinkomsten. Den vanligaste ersättningsnivån är 65 procent. Var och en kan föreställa sig vad det innebär att plötsligt bli av med mer än en tredjedel av sina inkomster. Arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin avvisar dock bestämt alla förslag om att höja a-kassans ersättningar. Till Eko-redaktionen i går sa Littorin "att höja ersättningarna för dem som tjänar relativt mycket och inte arbetar har lägre prioritet för mig än att se till att de som arbetar och tjänar lite får mer över." Det är ett mycket intressant uttalande av Littorin. Moderaterna brukar plåga Socialdemokraterna med frågor om partiet verkligen anser att "sjuksköterskor, lärare och metallarbetare" är höginkomsttagare som förtjänar att drabbas av den "skattechock" som S planerar. Men enligt Littorin förvandlas arbetslösa sjuksköterskor, lärare och metallarbetare till "personer som tjänar relativt mycket" och som därför inte kan prioriteras. Sven-Otto Littorin beskriver det tvärtom som fördelningspolitiskt prioriterat att såväl minska deras inkomster med en tredjedel som att höja deras skatt med en tusenlapp. Den gode Littorins argument håller inte ihop. Skatte- och ersättningspolitiken kan inte utgå från att en person betraktas som en låg/normalinkomsttagare när hon arbetar men som en höginkomsttagare när hon blir arbetslös. En socialdemokratiskt ledd regering kommer säkert att höja skatterna med ett antal hundralappar för alla som har inkomster över,säg 24 000 kronor i månaden. Jag är ingen vän av skattehöjningar; långt därifrån. Men i mina ögon är S-politiken betydligt behagligare att leva med än Littorinpolitiken där arbetslösa människor som förut fick ut 17 000 i månaden ska få nöja sig med 10 000.
