Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Är vi alla rasister?

I medierna så diskuteras om Bert Karlsson är rasist eller inte. Själv tycker han förstås att han bara är en sanningssägare som får gamla förvrängda citat slängda i huvudet på sig.

Foto: Anders Holmström

Norrköping2009-12-01 03:00
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Hans kritiker hävdar dock att det är värt att lufta vad Ny Demokrati stod för, när de 1991 överraskande blev ett riksdagsparti och Bert gjorde politisk karriär. Det är inte lätt att prata om dessa frågor, eftersom ett försonande argument som försöker nyansera bilden av Ny Demokrati och sådana som Bert Karlsson också kommer att tolkas som en smygrasism med skumma avsikter. Men låt mig göra ett försök. Låt oss slå fast att Ny Demokrati inte var rasister när svenska folket röstade in dem i riksdagen 1991. Möjligtvis var de främlingsfientliga, eller åtminstone en smula xenofobiska. Det var senare, när partiet havererade, som rasismen började florera. Det fanns några figurer i partiet som hade lite svårt att dra gränsen mellan en kritik av flyktingpolitiken och allmänt fördomsfulla åsikter. n n Framförallt var NyD ett missnöjesparti, de var populistiska och uppfattades av många som en frisk vind i ett ganska sönderkört politiskt landskap, där de etablerade partierna hade förnyat sig och politiken så snabbt att många väljare inte kände igen sig. Folk som röstade på Ny Demokrati gjorde dock inte detta för att de främst ville ha Ian Wachtmeister som statsminister eller Bert Karlsson som chef på finansdepartementet. De gjorde det för att straffa de etablerade partierna. Ge dem en spark i rumpan. Ge dem fingret. Ge dem en tydlig signal om att "vi vill att ni ändrar er".
Det finns dock en myt som spritts kring nydemokraternas program, framförallt genom boken "Lasermannen", som försöker få detta till en rasismens framgång i Sverige i början av 90-talet. Men det är falskt. n n Tittar vi på Ny Demokratis program från 1991, och erinrar sig vad Ian & Bert egentligen hävdade, kan vi mycket lätt se att några rasister var de inte. Ian Wachtmeister har själv sammanfattat det ungefär så här: Vi sade att om vi släpper in många flyktingar i Sverige så får vi problem. Vi släppte in många flyktingar och vi fick problem. Invändningen mot detta är inte att "det är rasism" utan att det finns humanitära och andra skäl för att faktiskt öppna gränserna, även om det blir problem. Ty det blir också bekymmer om vi inte gör det. Fast det beror förstås på vad vi menar med rasism. Förr syftade det begreppet på den som hävdade att vissa egenskaper hos människor var förknippad med deras ras. Att girighet kunde ärvas biologiskt. Eller att vissa befolkningsgrupper var barnafödda med ett visst kulturellt mönster. Rasisten ägnade sig åt att försöka kartlägga olika rastillhörigheter och när de gick riktigt långt så hävdade de att det gick att se på huden eller huvudformen om någon var förbrytare, lat eller hade rytmen i blodet. Den typen av rasister anser också att vissa befolkningsgrupper har rätt att härska över andra. Att det finns en gräns mellan "människa" och "halvmänniskor" och "djur" som är viktig att upprätthålla. Idag har dock rasism kommit att bli en allmän beteckning på den som kritiserar det multikulturella samhället, som anser att islam är en dålig religion, att staten Israel bör bekämpas. Vi har antirasistiska organisationer som anser att glassmärket "Black Nogger" är rasistiskt och som anmäler Lantmäteriverket för att de inte vill byta namn på kvarteret "Negern" i Karlstad. Den som vågar sig på att som Bert Karlsson en gång gjorde, kräva att den som kommer till Sverige ska kontrolleras för HIV-smitta, kommer också att få den stämpeln på sig. n n Kort sagt: Den som öppnar käften i dessa frågor riskerar att få etiketten rasist stämplad i pannan med en intolerans mot avvikande åsikter som påminner om just det: rasism i ordets ursprungliga bemärkelse. Risken med detta är att ett begrepp som rasism efter en tid blir urvattnat. Att det blir en etikett som klistras på alla som lite klumpigt försöker diskutera integrations- och multikultifrågor. Därmed försvinner också möjligheterna att med ett öppet samtal dels korrigera oriktiga tankegångar, dels faktiskt vaska fram vad som är verkliga problem som vi måste ta itu med. Oförmågan att diskutera detta öppet är den bästa grogrund som främlingsfientliga partier kan få.
Läs mer om