I dag avgörs vem som blir kvinnligt språkrör i Miljöpartiet. Mikaela Valtersson utmanar valberedningens kandidat Åsa Romson. Hur det än går så lyfter jag på hatten för Valterssons stridsmoral. Hon kämpar ända in i kaklet. I går presenterade hos sitt program på DN: s debattsida. Ett i allt väsentligt tilltalande program.
Jag tolkar hennes inlägg som att hon inte vill bli vald till vilket pris som helst. Hon är en tydlig förespråkare för de liberala, pragmatiska och maktorienterade strömningarna i svensk politik.
Hon lockar besvikna liberaler i Folkpartiet och Moderaterna, hon utmanar fackets och näringslivets revir och hon talar om Miljöpartiets chans att bli ett ledande och "statsbärande" parti inom en snar framtid.
Mikaela Valterssons programförklaring är säkerligen provocerande för många Miljöpartister. Hennes chans ligger i att de som lockas av hennes framtoning och framtidstro är fler än dem som provoceras.
Helt avgörande är förstås att tillräckligt många med Valterssonstuk är ombud på kongressen i Karlstad.
Förlorar hon voteringen i dag så har hon antytt att hon lämnar politiken. Antydningen kan vara ett knep i striden om ombudens röster. Den kan också vara allvarligt menad. Jag lutar åt det senare.
Mikaela Valterssons programförklaring på DN Debatt är nämligen av allt-eller-inget-karaktär.
Går det så går det.
"All-in", säger pokerspelarna när de kastar in allt de äger och har för att syna motståndarnas kort.
Det är det hon gör Valtersson. All-in. Oddsen kunde ha varit bättre.
Men.
Jag hoppas hon tar hem potten.