Yttrandefrihet är faktiskt ingen tvångslag

Problemet är inte att tidigare generationer har slitit och släpat för att bygga en stark demokrati i Sverige. Problemet är alla dessa hel- och halvdiktaturer som i islamismens namn förbjuder och förtrycker allt och alla som har med demokrati och frihet att göra. 

Ivar Arpi skriver på substack. com: "När muslimska företrädare säger att de vill ha dialog handlar det om att de kräver särbehandling, att de kräver att vi anpassar vår grundlag efter islams tabun, då är gränsen passerad för längesen. (--) Att Richard Jomshof då reagerar med att säga att det vi borde ha dialog om är hur Mellanöstern kan demokratiseras så är det en fullt rimlig reaktion." (Ivar Arpi 28 juli)

Så är det förstås. Rickard Jomshof är riksdagsledamot för SD och justitieutskottets ordförande. Hade han nöjt sig med att kritisera bristen på demokrati i de länder som nu kritiserar Sveriges demokrati så hade han varit helt okej i mina ögon. Men Jomshof väljer att vrida om kniven likt en helvetespredikant i en aggressiv kyrka när han liknar islam med en:"ideologi, grundad av krigsherren, massmördaren, slavhandlaren och rövaren Muhammed”. Av en person i hans ställning är det olämpligt och onödigt att uttala sig på det viset. 

Yttrandefrihet är inte någon tvångslag. Friheten att inte yttra sig är en del av helheten. Framförallt finns det en frihet att välja hur man yttrar sig. 

Den tidigare statsministern och S-ledaren Olof Palme gick strax före julen 1972 till angrepp mot USA: s massiva bombningar av Hanoi: "Man bör kalla saker och ting vid deras rätta namn. Det som nu pågår i Vietnam är en form av tortyr. Det man gör är att plåga människor, plåga en nation för att förödmjuka den, tvinga den till underkastelse inför maktspråk. Och därför är bombningarna ett illdåd." USA blev sura ett tag; men det lade sig snabbt. Palmes ord var också svåra att förneka.

Statsminister Ulf Kristersson behöver göra något liknande. Kalla saker och ting vid deras rätta namn: Bristen på demokrati och frihet ligger bakom världens stora problem som krig, fattigdom, förtryck och övergrepp. Där viker vi inte en tum. Och när väl det är sagt med övertygelse och emfas så behöver Kristersson stiga upp på den andra hästen och se till att det här koranbrännareländet kommer till ett slut. Det har inget med islam att göra. Det gäller vår egen ordning och säkerhet. Vi behöver hålla våra gränser.