Som världen ser ut så är det en supertung uppgift som förlänats den svenska veteranpolitikern som trots att hon alls inte är lastgammal har mer än trettio års erfarenhet av riksdags- och regeringspolitik. 

På söndagskvällen (8 mars) gästade hon SVT: s Agenda för en intervju om det extra spända läge som nu råder i gränstrakterna mellan Turkiet och EU. För den Europeiska unionens räkning hanterar Turkiet flera miljoner människor som har tagit sig från olika platser i Asien och Afrika för att försöka ta sig in i EU. För ett antal miljarder euro från EU-länderna har Turkiet byggt upp omfattande läger där människorna samlas upp och där de ges livets nödtorft. Turkiet är dock missnöjt med saker och ting. Dels vill landet säkerligen ha mer pengar för sin skyddsmur och dels vill Turkiets president Erdogan nog sannolikt ha mer politiskt/militärt stöd i kriget mot Ryssland och Syrien; ett krig som orsakar nya stora flyktströmmar från krigsdrabbade områden i Syrien. 

För att pressa EU inför kommande förhandlingar har Turkiet därför släppt fram ett stort antal migranter till Greklands gräns. Tumult och oroligheter har utbrutit och Greklands ovilja att ta emot asylansökningar är påtaglig. 

Intervjun med Ylva Johansson blev inte så klargörande och intressant som den antagligen hade kunnat bli. Hon fick de på goda grunder förväntade frågorna: Hur håller resonemanget om asylrättens okränkbarhet med det turkiska upplägget som på vanlig svenska handlar om att hindra människor från att komma in i EU - i detta fall främst Grekland - för att kunna söka asyl?

Ylva Johansson har en rättfram personlighet och ett kurage som gör att hon om någon skulle kunna ta tjuren vid hornen och bjuda in medborgarna till ett vuxet samtal om svåra dilemman i migrations-och säkerhetspolitiken. Ett dilemma kännetecknas av att det inte finns några självklara och skadefria svar; inget solklart rätt och inget bergsäkert fel. Att samtidigt försvara den "Turkiska muren" och den "okränkbara asylrätten" är ett sådant dilemma. 

Ylva Johanssons insats var klart habil. Hon betonade till exempel flera gånger att EU: s gränser "inte är öppna och inte har varit öppna". Skall ledande politiker vinna mer respekt hos sina medborgare i dessa avgörande frågor så är det dock nog oundvikligt att dela dilemmat på ett mer öppet sätt: "Det här är vårt sätt att hålla invandringen på rimliga och säkra nivåer. Vi är inte alltid stolta över hur det fungerar. Men det fungerar. Någon som har en bättre idé?"