Ibland kan ett kändisskap göra problemen tydligare. Under natten mot fredagen mördades den unge rapparen Einár i Stockholm. Nyligen utsattes han för ett annat brott av en annan kriminell rappare - Yasin - som nu (förhoppningsvis) sitter i fängelse några månader för det brottet. De här rapparna har kopplingar till olika gangstergäng i Stockholm. De flesta av dem är offer och förtryckare i en och samma person. I en annan tid delade jag liv med ungdomar ur tidigare generationer av ungdomar med sociala problem, kriminella vanor och problematiskt drogande. Mord av de gangsterslag som vi nu har vant oss vid i Sverige var ovanligt i de här kretsarna vid den tiden. Men ungdomarna påminner ganska mycket om varandra. På många sätt offer från början: Övergivna uppväxter i dysfunktionella miljöer, mängder med sociala insatser och ett mer eller mindre svårt steg till att också - för att kunna överleva - bli förtryckare av nya offer. Integrationen i utanförskap och kriminalitet är betydligt hårdare och tydlig än integrationen till vanliga och hyggliga liv. Det är i många fall en svår och besvärlig resa för ungdomar som vill försöka ta sig ur utanförskapet. Det var svårt för ungdomarna som jag lärde känna på 70-80- och 90-talen. Det är nog betydligt svårare nu. Den som har skjutit, mördat och sprängt sitter hårdare psykiskt och fysiskt fast i skiten.

Gangsterväldet har kunnat etableras eftersom vi har låtit det ske. Rapparna Einár och Yasin har fått guldmedaljer av Sveriges radio. Nu är en mördad och en är dömd till ett kort fängelsestraff. Att det inte var möjligt att skydda ens en känd och Guldprisad ung man i den kriminella miljön visar på hur utsatt och ensamt och asocialt livet är för de här personerna. Lagarna räcker inte till för att plocka in dem i häkten och anstalter just genom sin koppling till gangsterkriminalitet. De ses inte som de som de är utan får leva och dö som politiska projektioner av storgangsters som tjänar storkovan på att sälja knark till överklassen. Det är erbarmligt illa kort sagt.