Widar Andersson: Den som väljer Hamas ska lämna socialdemokratin

Hans beslut kommer efter det att Socialdemokraterna i Skåne med instämmande från partiledningen på fredagen 9 februari uppmanat honom att lämna sin riksdagsplats. El-Hajs svar kom måndagen 12 februari i ett brev till partistyrelsen och Aftonbladet. 

Brevets innehåll får mig - utan några som helst jämförelser i sak - att tänka på en pressträff på Grand Hotel i Norrköping för ett par veckor sedan. Ett kommunalråd för ett parti i kommunledningen har uteslutits och de lokala medlemmarna i partiet har beslutat att de inte har förtroende för företrädaren. Kommunalrådet vägrar att avgå och kallar till pressträff för att förklara varför. Vilket han inte gör. Under 45 minuter talar han om allt annat än om just det uteslutningen och medlemmarnas misstroende handlar om. Jamal El-Hajs brev är av samma skrot och korn.

Han skriver att han som vilde i riksdagen ska fortsätta kämpa mot Israels ockupation av Palestina, för Ukraina i kriget med Ryssland och för kvinnors rättigheter i Iran. Som om detta skulle ha något som helst med att göra att partiet inte längre har förtroende för honom. 

Jamal El-Haj uppmanas lämna därför att han inte varit lojal. Han valde lojaliteten med terrorgruppen Hamas och med sina palestinska vänner istället för med Socialdemokraterna när han mot partiets inrådan deltog på en Hamaskopplad konferens förra sommaren.

 Socialdemokratin är en bred kyrka. Vilket är den enskilt viktigaste förklaringen till partiets dominans som regeringsparti/största parti under det senaste seklet.  Det är möjligt att som medlem och riksdagsledamot hysa de flesta tänkbara uppfattningar. Men vid sällsynta tillfällen kan man - inte minst som förtroendevald i riksdagen - tydligt uppmanas att sluta upp under partifanan när partiledningen bedömer att det är mycket viktigt med enighet. Det är vid just sådana tillfällen som man som individ har att anpassa sig till det parti som sett till att man blivit vald. 

Och skulle en sådan anpassning innebära en så pass svår moralisk prövning - till exempel att gå emot något som man håller mer än heligt - att man omöjligt kan följa partilinjen; ja då är det bara att stiga av. Vilket Jamal El-Haj borde ha gjort redan förra sommaren. Vilket inte skedde. Då borde förstås partiet ha agerat snabbt. Så skedde inte. Vilket starkt har bidragit till problemen. Partiledningen har nog lärt sig en läxa: Etnifierad politik är en återvändsgränd.

Nu blir Jamal El-Haj vilde i riksdagen. Vilket inte kommer att sluta på ett bra sätt. Det går inte så bra för vildar. De får arvoden för ingenting; så är det. Men sen är det slut. Vilket även det Norrköpingska kommunalrådet borde tänka på.