På söndag ska 265 ombud välja nytt kvinnligt språkrör för Miljöpartiet. Ombuden har fyra kandidater att välja mellan. Valberedningens förslag till språkrör är den nuvarande partisekreteraren Märta Stenevi. Hon utmanas av riksdagsledamöterna Annika Hirvonen och Rebecka Le Moine och av Elin Söderberg som är lokalpolitiker från Umeå. Miljöpartiets få väljarprocent är numera stadigt förankrade till vänster om Socialdemokraterna. Konkurrensen med ett kaxigt vänsterparti och med ett stundom radikalt liberalt centerparti i hygglig medvind är inte att leka med på den kanten. Men därvidlag har partiet sedan länge gjort sitt val. Varje även lätt borgerligt lutande väljare torde ha lämnat MP för bra länge sedan. Det som avgör språkrörsvalet på MP: s söndagskongress torde väl därför vara hur den dominerande gruppen av ombud tänker sig att partiet ska ta sig ut ur sina problem och kunna bedriva en valrörelse utan alltför hård och svår streckångest.
Små och udda partier har en speciell och särskild rationalitet som kan vara svår att förstå för en som likt mig levt sitt politiska liv i storpartiets skogar och salonger.
Den som är mest begriplig för mig är Elin Söderberg. I sin kandidatpresentation trycker hon hårt på att hon kan klimatfrågan in på bara huden: "Jag är klimat- och energisamordnare vid Länsstyrelsen och samverkansledare för samtliga Länsstyrelsers genomförande av klimat- och energistrategier.De senaste åren har jag snackat klimatomställning med industri och åkerinäring, med mjölkbönder, med små exportföretag och med miljörörelsen."
Väljer MP att satsa det mesta av sitt krut på att bli Klimatpartiet så är nog Elin Söderberg den man ska välja. Såg också att MP i Lund - ett starkt fäste - har förordat henne. Annika Hirvonen har profilerat sig som en hård och tuff asylaktivist. Hon presenterar sig som en som "kan vinna en TV-debatt mot Jimmie Åkesson", få ihop en kompromiss om "terrorbrott." Hirvonen är vass men asylaktivismen har ju i vart fall inte hittills lyft MP i opinionen. Rebecka Le Moine framträder i sin presentation som en modern Eva Goes; om ni minns. Le Moine "dansar fram" tillsammans med "rörelser" av olika slag i sin presentation. En flummig framtoning som kontrast till det manliga språkröret Per Bolund kanske lockar röster bland ombuden? Märta Stenevi har det emot sig att hon varit partisekreterare under drygt 1, 5 år utan att ha synts eller hörts. Hon har inte heller - likt Elin Söderberg - en riksdagsplats. Vilket är ett minus för ett fattigt parti.