Överenskommelsen om en övergripande inriktning skulle exempelvis kunna täcka energislag, distribution, principer för bedömning av lämpliga områden, strategiska hänsyn, samt säkerhet."
Tanken är att en första träff ska hållas den 16 maj. I ett följebrev till sin inbjudan säger de tre oppositionspartiernas gruppledare att "vi måste alla vara konstruktiva och ödmjuka inför omställningen" (Robert Nordman) och att "Näringslivet vill ha tydliga förhållningsregler" (Christian Widlund) och Olle Vikmång fyller på med "Vi har flera gånger sträckt ut handen över partigränserna. Därför bjuder vi nu in till konkreta samtal, det är en fråga om att ta ansvar."
Det är ett bra initiativ. Som jag hoppas är sakfrågeseriöst menat. I det politikpolitiska häradet kan ibland det främsta syftet med ett initiativ från oppositions sida mest vara ägnat åt att visa på att den styrande majoriteten inget gör utan måste pressas framåt av den ivriga oppositionen. Hur det är med den saken i det här fallet lär visa sig här framöver.
Kommunstyrelsens ordförande Sophia Jarl (M) skulle nog helst vilja inta en mer resonabel och pragmatisk inställning till vindkraft. I den frågan är hon dock illa trängd av framförallt Reidar Svedahl (L) som alltmer framstår som en moralisk och principiell motståndare till vindkraft av alla de slag. Han kan kanske tänka sig att någon bonde sätter upp en liten snurra hemma på gården; men där nånstans går hans gräns. Även Sverigedemokraterna har blivit mer kulturellt präglade motståndare till vindkraft; vad det tycks. Samtidigt har Kristdemokraterna genom Eva-Britt Sjöberg tidigare haft ett mer avspänt förhållande till de olika kraftslagen.
Å andra sidan kan man tänka sig att framförallt Olle Vikmång tänker sig att en förhandling om en lokal överenskommelse när det gäller kommunala veton med mera framöver också kommer att öppna för kärnkraft om så skulle vara lämpligt. De kulturreligiösa övertonerna i debatten om olika kraftslagsförtjänster och förbannelser bör växlas över till en mer teknisk och klimatomställningsvänlig attityd. Kommunens styrka är att vara en förhandlingsapparat. Man ger och tar för bygdens (och förhoppningsvis) partiets bästa. Sophia Jarl och Olle Vikmång kan kanske visa övriga kommunsverige hur en slipsten för mer och fossilfri el kan dras?