Vi ser en strategi som alla vill ta avstånd från

Lena Hallengren är socialminister. Hon har haft en central position i inriekspolitiken under de senaste månaderna. Coronan fortsätter att ställa till problem för folk och samhälle. Men det kollektiva intresset minskar.

Lena Hallengren är socialminister. Hon har haft en central position i inriekspolitiken under de senaste månaderna. Coronan fortsätter att ställa till problem för folk och samhälle. Men det kollektiva intresset minskar.

Foto: Jonas Ekströmer/TT

Krönika2020-06-24 05:18
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

I samarbete med konsultföretaget Ipsos publicerar Dagens Nyheter månadsvisa mätningar av medborgarnas förtroende för regeringens, oppositionens och de ansvariga myndigheternas agerande i Coronapolitiken. Tisdagen den 23 juni släpptes siffrorna för juni. Den korta sammanfattningen är att förtroendet går nedåt för alla. Sannolikt är det så att vi återvänder till det läge som rådde före det att Coronan slog till i offentligheten för ungefär fyra månader sedan. Då gällde regeln att inget och ingen som hade med inrikespolitiken att göra åtnjöt högre än fyrtio procents förtroende. Hos DN/Ipsos landar regeringen på 38 procent, statsministern på 39 procent och oppositionen på 20 procent när det mäts hur pass många av oss medborgare som anser att respektive aktör har "hanterat Coronautbrottet i huvudsak bra."

Allt och alla som mäts förlorar ungefär tio procentenheter mellan maj och juni. Mellan maj och juni avtar väl samtidigt det stora Coronaintresset i breda medborgargrupper. Den fläkt av nationell samling som uppkom då människor i allmänhet och de nationella politiska, administrativa och mediala etablissemangen gemensamt höll andan och höll tyst i oro för om sjukvården skulle krascha totalt och vi skulle dö som flugor; den fläkten växte inte ut till några bestående förändringsvindar. 

Vi såg att sjukvårdens medarbetare och ansvariga - framförallt i det mest drabbade Stockholm - på något sätt lyckades få fram intensivvårdsplatser, respiratorer och syrgas till de mest drabbade. Vi såg att dödsutbrottet inom äldrevården trots allt föreföll att tas om hand på vettiga sätt på de flesta platser. Vi såg ett hyfsat öppet Sverige medan människor i våra grannländer satt mer eller mindre inspärrade i sina hem med munskydd. Vi såg hur tvåhundratusen medarbetare kunde få korttidspermittering med i stort sett bibehållen lön istället för att bli av med jobb och hyggliga inkomster. Vi såg hur grund- och förskolor kunde vara öppna så att barnen fick kunskaper och mat.  Vi ser hur dödstalen sjunker och vi anar att smittspridningen och immuniteten utvecklas i hyfsat god ordning. Vi ser en strategi som alla tävlar om att ta avstånd ifrån.

Coronan pågår - sannolikt för långa tider - och den drabbar enskilda människor och familjer på samma sätt som andra sjukdomar och dödar drabbar oss. Coronan kommer att leva länge för sjukvårdens och äldrevårdens pressade medarbetare. På samhällsnivå sjunker Corona däremot undan. Vi återgår på gott och ont till den "vanliga" polariseringen i politiken.