Och att de därmed effektivt stänger dörrarna för eventuella konflikt- och krigshetsare ute i terrängerna. Det uppdraget kan inget enskilt land axla. Just i den frågan bor därför EU: s storhet. Att den inre marknaden  i EU fungerar är helt grundläggande för den storheten. Sveriges ekonomi domineras av exportindustriinkomster på den inre marknaden.

Under de här dagarna prövas EU lite extra. Unionens lokomotiv är Tysklands förbundskansler Angela Merkel. Istället för att planera sin avgång tycks Merkel nu behöva lägga allt krut på att hålla samman EU. Vilket är en mycket viktig sak för Tysklands ekonomi. Tillsammans med den gamla parhästen Frankrike, med sin unga president Emanuel Macron vill Merkel att EU lånar upp nästan 8000 miljarder kronor till en Coronafond varav 5000 miljarder kronor ska delas ut som bidrag till de värst drabbade medlemsländerna. EU-kommissionens ledare Ursula von der Leyen ger sitt fulla stöd till planen.

Saken är kontroversiell. Det är oerhört mycket pengar. Har EU-byråkratin den kompetens som behövs för att hantera ett sådant väldigt krispaket? Är det rimligt att ge ut tusentals miljarder kronor i bidrag till bland annat Italien och Spanien?

Det är i sanning inga lätta frågor. Men en sak är säker. Det nationella argumentet är otillräckligt. Oscar Sjöstedt, SD: s ekonomiskpolitiska talesperson, säger till Dagens Nyheter att krisbekämpning är en nationell angelägenhet. Det kan man ju tycka. Men när terrängen ser annorlunda ut än den önskade kartan så får den som vill få något vettigt gjort ge sig ut i terrängen. 

SD: s uppfattningar delas i sin kärna - nej till bidrag i denna storleksordning - av alla svenska partier utom av treprocentspartiet Liberalerna. Ändå finns det starka skäl att lyssna på L. Särskilt bör vi lyssna på Cecilia Malmström. 

I DN säger den förra EU-kommissionären och tidigare statsrådet för L att "Sverige kommer att bli fullständigt isolerat om man vidhåller principen att vara snålast i Europa."

Vi har nog anledning att fila på vårt anseende om vi vill vara med i gemenskapen framöver. Ett EU som lämnar krisande nationer i sticket nu kan få mycket svårt med att stå ut med varandra sedan. En inre marknad utan Italien och Spanien är en mycket mindre marknad. Lockropen från Ryssland och från Kina blir då mer attraktiva. Mycket står på spel. Krisbekämpning är faktiskt mycket sällan främst en nationell angelägenhet.